Den som stannar, den som går Elena Ferrante

"Men jag hade tränat mig på att bli som de. Och ofta hade jag lyckats, det hade känts som om jag behärskade orden så väl att jag en gång för alla kunde göra mig kvitt allt som passade in i min tillvaro, den starka sinnesrörelsen och tendensen att prata för snabbt. Numera kunde jag konsten att tala och  skriva med ytterst väl valda ord, en omfångsrik och genomtänkt stil och argument som följde slag i slag på varandra, alltid lika elegant och formsäkert, för att platta till min meningsmotståndare så att han eller hon tappade lusten att komma med invändningar." (sid 22 - översatt av Johanna Hedenberg)

"Ni lärare tjatar så om skolan för att det är det ni lever av, men att studera tjänar inget till, man blir inte bättre av det, bara ondare." (sid 138) Lila till gamla Fröken Galiani.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante är den tredje delen och jag blir lika tagen även av denna. Elenas klassresa fortsätter, hon lever ett helt annat liv nu. Hemma hos föräldrarna har inte skett stora förändringar och de kan inte riktigt glädjas åt Elenas framgångar. En stor besvikelse för modern att hon inte ska gifta sig i kyrkan med sin professor. Hon har gett ut sin första bok med blandade recensioner, speciellt negativa av äldre män.

"Lila som hade kunnat väcka den passionen, hänförelsen som inte bara närdes av längtan att spela kung, skrytet bland männen i ytterområden, hämndlystnad och låga drifter, som hon brukade säga, utan snarare var en besatthet av att upphöja kvinnan utan att dyrka eller underkasta sig henne, en sorts eftertraktad manlig kärlek, en komplicerad känsla som med hjälp av beslutsamhet och viss grymhet kunde göra en kvinna utvald." (sid 211 - översatt av Johanna Hedenberg)

Elena möter nya insikter och tankar. "Jag hade trott att jag måste kunna allt och ägna mig åt allt. Vad brydde jag mig om politik och kamp? Jag ville imponera på männen, vara på deras nivå, Vad fanns på den nivån? Deras förnuft som var det mest oförnuftiga förnuftet. Jag hade så ivrigt lärt mig rätt fraser helt i onödan." (sid 283 - översatt av Johanna Hedenberg)

Ferrante avslutar alltid med en cliffhanger, man kan inte sluta att läsa.

Lång kö, tredje boken går inte ens att beställa på biblioteket.
.

Se Neapel och sedan dö av Tomas Lappalainen intressant bredvidläsning.

Flera smakbitar: HÄR.