intet liv av Nina Bouraoui

"Gravstenen förvandlas till en öppen spis eller en jättelik stövel, det beror på; denna tilldrar sig det troskyldiga ögats intresse, framkallar förvåning, och regnet knyter upp banden på de omsorgsfullt inslagna presenterna. De kikar, de väntar, de hoppas, men papplådorna genomborras endast av kontakten med tiden, Alltså glömmer de, genomlever året och börjar firandet på nytt. Och de små mjölkvita händerna ligger lydigt i kors på ett bröst gjort av mull, benknotor och stoft. Våren ger tillbaka insatsen, tiden är kommen för de vita blommorna som jag binder ihop till glädjefläckar över de utsträckta varelserna. Jag möblerar ensamhetens släta yta, muntrar upp tystnaden, jag smyckar gravarna över de barnkroppar som en halkig dag av misstag föll ner evighetens dike; jag döljer skamligheten med hjälp av kvistar och täta växter, jag sprider skalbaggar och fyrklöver åt alla håll." (sid 34)

intet liv av Nina Bouraoui är en märklig bok som jag inte borde läsa eftersom jag är oerhört känslig för att vi har under huden, både i böcker och i verkliga livet. Jag tittar inte på vissa filmer och undviker en hel del böcker. Kvinnan trivdes på kyrkogårdar redan som barn, trivs med de döda. Själsligt är jag intresserad av döden, hur man kan möta det och hur det påverkar anhöriga. Vad som händer i jorden, vill jag blunda för. Bouraoui skriver naket och poetiskt, framkallar bilder jag inte vill se. Kanske en bok att läsa om man vill bearbeta sina rädslor.