Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

09 augusti 2017

Sammankomsten av Anne Enright

"Min mor födde tolv barn och fick - som hon berättade för mig en jobbig dag - sju missfall. Hålen i hennes huvud är inte hennes skuld. Ändå har jag aldrig förlåtit henne något av det. Jag kan det helt enkelt inte." (sid 11). En mor som inte förde anteckningar om barnens sjukdomar och vilka vaccineringar de fick, en mor som var för fridsam, eller upptagen, eller frånvarande, eller gravid för att orka bry sig. En mor så anonym att om hon begick ett brott skulle det inte finnas några vittnen.
Sammankomsten (The Gathering 2007) av Anne Enright (som skrivit Den gröna vägen) berättar om niobarnsfamiljen som samlas för deras bror Liam har hittats död i Brighton i England, troligen självmord. "Säg inget till mamma" var den vanligaste mantran under deras barndom: "Om något gick i kras eller spilldes ut, om Bea inte kom hem eller Mossie gick upp och bosatte sig på vinden, eller Liam tog LSD, eller Alice knullade, eller Kitty blödde ner sin skoluniform, eller alla möjliga telefonmeddelande om förseningar, trassel, problem med busspengar" (sid 13)

Veronica får köra till Brighton för att fixa allt med begravningsentreprenör och lämna maken hemma med deras två döttrar som har isblå ögon man får på Atlantkusten.
"Det är något underbart med ett dödsfall, med att allt varvar ned och att alla de sätt som man trodde att man oundgänglig på inte ens avlägset betydelsefulla. Ens man kan se till att ungarna får mat, han kan ju faktiskt hantera den nya ugnen, han kan hitta korvarna i frysen. Och hans viktiga möte var inte viktigt, inte det minsta." (sid 31)

Veronica funderar på sina morföräldrars förhållande.
"Ada och Charlie i sin äktenskapliga säng, hennes venusberg som magert kycklingbröst under hans stora hand, eller den sorgliga tyngden av hans doningar när han sträcker sig under hans långa buk för att dra honom närmare in. Solskenet mot de blommiga gardinerna.
Lycka." (sid 72)
Anne Enright skriver rakt och osentimentalt, bitvis lika realistiskt som Émile Zola, med dofter och allt. Minnen från barndomen. Visst kan en begravning vara lycklig. Veronica vill landa, stå stadigt på marken och känna sig hemma. Intressant läsning, tyckte om boken.

6 kommentarer:

znogge sa...

En tuff tillvaro för dem båda. Så många barn och så på kort tid. Så alla missfallen... tungt.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Znogge, preventivmedel var förbjudet på Irland fortfarande på 1980-talet...

Mari sa...

Det høres ut som en god bok. Smakebitene var interessante! Jeg har forfatternavnet fra et eller annet sted, men kan ikke komme på hvor. Ser hun vant Man Booker prisen i 2007, kanskje har jeg hørt om henne i den forbindelse.

Nyt ettermiddagen! Jeg håper den er bedre der du bor enn hos meg, her regner det i bøtter og spann.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Mari, Anne Enright har skrivit Den gröna vägen (The Green Road), vet inte om den finns på norska. Irland är så nära men ändå så långt borta, nu har det slutat regna i Göteborg!

Mrs Calloway sa...

gillade både Sammankomsten och Den gröna vägen

♥ Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, tänk så annorlunda livet kan vara.