Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

05 november 2017

Svetlana Aleksijevitj Nobelpris 2015

"När jag kom till militärskolan mötte jag genast den militära disciplinen: på lektionerna, under övningarna och i kasernen - överallt följde man ett reglemente. Som flickor hade vi inga som helst privilegier. Ständigt fick vi höra: "Sluta prata!", "Pratkvarnar!" På kvällarna ville man så gärna få sitta och sy... Man ville ha åtminstone ha något kvinnligt att tänka på... Men det var absolut förbjudet. Så vi var liksom hemlösa och hade inte något att pyssla med. Det kändes väldigt konstigt. Vi fick bara en timmes fritid om dagen: då satt vi i Leninrummet och skrev brev" berättar en av de hundratals kvinnorna som Aleksijevitj intervjuade.
Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj som föddes 1948 i Ukraina efter kriget. Som barn lyssnade hon på tanternas berättelse om livet under kriget, många män hade stupat. Senare började hon intervjua kvinnorna och skrev en bok som skiljer sig från manliga skribenters. Kvinnor som deltog i krig som piloter, sjukvårdare, prickskyttar, men betraktades inte som hjältar.

Kokos utmaning att läsa alla fjorton kvinnliga Nobelpristagare i litteratur.
Svetlana Aleksijevitj (1948-) Vitryssland 2015

6 kommentarer:

Jokke sa...

Jag har läst denna bok. Jag tycker att hennes Bön för Tjernobyl är bättre. Jag läste den på svenska.

Hanneles bokparadis sa...

Jokke, jag har inte läst boken om Tjernoby, bara hört henne berätta om den.

Koko sa...

Har du hört henne berätta, så spännande. Talar hon lika bra som hon skriver? Jag läste en antologi av henne, där det ingick delar av Kriget har inget kvinnligt ansikte. Jag tyckte det var intressant att läsa om hur de först inte ens tyckte att deras historia var intressant, men sen ändå började tala så småningom. För att Aleksejevitj lyssnade.

Hanneles bokparadis sa...

Koko, Svetlana bodde ju i Göteborg ett par år, hon kan bara ryska, inte nån engelska.

Koko sa...

Coolt - kan du ryska? :-)

Hanneles bokparadis sa...

Koko, nej, men min kusin kunde fem ord, typ "tack", så vi klarade oss :)