"
Herr Gressler är min gamle bekante. Min bekante i högsta potens. Jag känner honom - ja från när? Kanske från det jag nådde min första mognad. Och jag överdriver icke om jag säger att från det jag vart bekant med honom har vår kärlek icke hört upp. Så allmänt älskad han är kan jag dock säga att jag är honom kärare än alla, ty han har omakat sig med mig och visade mig beständigt alla slags förlustelser. Och då jag var trött av dem förströdde han mig med lärda spörsmål. På sin lott hade herr Gressler mycken lärdom, som kastade den lärdom man inhämtat annorstädes överända. Och aldrig begärde han vederlag: han gav nådigt och gladdes att man tog emot hans välgärningar Ack, det var tider! Jag var ung och han var rask att roa mig till den natt då mitt hus brann ned och allt jag ägde gick upp i rök."
(sid 155)
Världens sämsta översättning av
Viveka Heyman? Som skriver: "
I metodens regler ingår att man har lov att utnyttja alla möjligheter till tvetydig läsning som texten kan bjuda och att konstruera fram svårigheter, hur långsökta som helst; olika tolkningar anses inte utesluta varandra."
(sid 17)
Kurt Wilhelm skriver i förordet: "
Det största under som skett med Argon är hans språk. Man kan knappast tala om hans stil, ty varje berättelse och varje roman har sin säregna. Agnons språk är unikt. Om man läste upp några få ord ur ett av hans verk för en kännare av hebreisk litteratur, skulle denne omedelbart känna igen Agnon. Has språk är en syntes av de olika skikten i gammal och modern hebreiska. Bibel, Talmud, Midrasch, Kabbala, bönbok, allt hos honom är en enhet - Agnons hebreiska. I hans stil finns inte ett överflödigt ord. Hans fina humor är bunden till själva språket."
(sid 14)
Novellen
Ett helt bröd (Pat shelema) ur samlingen
I havets mitt (Bilvav Iamim 1966) av Agnon handlar om den hungrige mannen som är ensam för hans hustru och barn är utomlands. Han försöker göra två saker samtidigt; posta sin väns brev och hitta någonstans att äta, det är inte så lätt som det låter. Det skulle kunna bli en rolig liten kortfilm à la Mr Bean.
Samuel Agnon (1988-1970) var israelisk (hebreiskspråkig) författare och fick Nobelpriset tillsammans med
Nelly Sachs 1966.
4. Läs en novell av en Nobelpristagare.
jag deltar i Ugglans novellutmaning Novell III, tid året ut.
13 kommentarer:
Honom har jag helt missat och känner inte ens igen namnet...
Znogge, ganska många Nobelpristagare i litteratur man inte känner till.
Jag minns när Sachs och Agnon fick priset med stort P. Jag tror att Heyman tar sig väldigt stora friheter i sin översättning och jag tycker själv inte om hennes stil. Läste att hon orsakade ett väldigt rabalder den gång det var fråga om den nya bibelöversättningen. Hon var säkert mycket kontroversiell. Jag kan ju i all enkelhet tycka att det är onödigt att krångla till texterna när det förmodligen inte alls behövs.
Ingrid, man förstår ju texten, denna novell nästan rolig... men så skriver man ju inte på svenska, detta var 1966... google translate skulle nog göra jobbet bättre
Hoppar över honom, känner jag. Utan att skämmas.
Klimakteriehäxan, men vad tyckte du om den svenska översättningen...?
Det kändes ju lite väl konstlat... Alltid kul med en Nobelpristagare i novell-utmaningen!
Helena, verkligen kul att rota runt bland noveller !
Rytmen i översättningen är vacker, tycker jag. Lite svår att läsa men det är vackert. Och lite egensinniga konstruktioner och ordval. Jag har ju ingen aning om hur den hebreiska texten är. Kanske har översättaren försökt fånga Agnons språk?
Mösstanten, nånting sånt... jag blev väldigt fundersam, svårläst var det inte direkt och historien var rolig.
1966,säger du? Jag skulle ha gissat på långt tidigare, det låter så stelt och arkaiskt.
Koko, riktigt märkligt språk.
But I'm much better at my job than they would be.
Skicka en kommentar