Vaktmästaren försöker få kontakt med Lucys vuxna bror Pete, som lever ensam, sköter sig inte, luktar illa, städar inte. Han slår våldsamt ner skylten om mors syateljé, som stått tom länge efter hennes död. Hon var duktig och sydde billigt. Nu bor Lucy i New York, en del som kände henne i staden är stolta och köper hennes bok.
Lucy åker och hälsar på sin bror Pete efter sjutton år, han blir glad; städar, skurar, köper en ny matta och klipper sig hos frisören. De har trevligt, skrattar och minns gamla vänner. Syster Vicky dyker upp, inte lika trevligt längre. Hemska händelser och minnen blir påminda. Så mycket elände, hälften skulle räcka. Lucy får panikattack och åker iväg.
"Det sa mamma till mig också, för längesen när jag låg på sjukhus och hon hälsade på mig." Lucy drog igen sin svarta jacka. "Hon sa att Abel hade gift sig med chefens dotter, att hon var en högfärdsapa. Han var väldigt välklädd, förstår du, en dyr kostym."
"Hur kunde du se att den var dyr, undrarde Pete.
"Ja, just det." Lucy nickade menande. "Petie, det har tagit mig åratal att fatta vilka kläder som är dyra, men Tja, efter ett tag ser man det helt enkelt, jag menar, kostymen satt perfekt och vad sydd i fint tyg. Men han var så glad att se mig, Petie, å, du skulle ha dött."
Boken är bra med tung, inte många ljusa saker. Få trevliga människor, flera mer eller mindre kriminella. Många namn att hålla reda på, berättelserna knyts ihop, alla känner alla.
Flera smakbitar: HÄR.
17 kommentarer:
den här håller jag på att läsa. tack för smakebitarna och allt det andra!
Mrs Calloway, ska bli intressant att läsa vad du tycker.
Jag har redan Strout i min läslista. Får se när det blir dags. Tack för smakbiten! Intresset hålls vid liv.
Mösstanten, visst är Strout intressant författare.
Har inte läst något av henne, men Mitt namn är Lucy Barton finns på min nyfiken-på-lista.
Monika, den första boken tyckte jag mer om, denna var lite för svart i min smak.
Det finns många levnadsöden. Tyvärr är inte alla speciellt ljusa. Är det för mörkt och eländigt är det inte säkert att jag läser hela boken. Det blir för tungt!
Veiken, boken är inte tung, men ändå märkliga människoöden i en stad.
Tack för smakbiten! Tunga böcker kan också vara bra.
Znogge, Strout är absolut bra, märkliga människoöden, fattigdom, hunger i Illinois.
Ja då ska man läsa böckerna i rätt ordning.
Marie, det tycker jag, eftersom människorna återkommer i andra boken, man får bättre förståelse.
Den här längtar jag efter att läsa.
Lyran, Elizabeth Strout är intressant författare.
Den här ska jag läsa snart. Tack för smakbiten!
Tack för smakbit. Det låter tungt, men är inte tungt att läsa?
Bokdamen, ska bli kul att höra vad du tycker.
Hanna, så mycket elände i en stad, ändå går boken att läsa.
Skicka en kommentar