Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

"Men det värsta med kontoret är ändå böckerna. Dom är som ohyra. Dom finns precis överallt. Inte bara i dom överfulla bokhyllorna. Dom står i högar på hallgolvet, dom ligger i påsar på hatthyllan, dom står i fönsterkarmen i köket och på tvättkorgen i badrummet." (sid 53)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri berättar om en familj med tre generationer. Dottern väntar barn med fel man, som jobbar som idrottslärare fast han borde skriva färdigt sin avhandling. Farfar som är far är inte gift längre men exfrun finns. I korta meningar berättar Khemiri om farfar som är far och vars son är pappaledig med två små barn. De bryr sig om varandra men har inte riktigt någon nära kontakt. Sonen tar hand om det praktiska för sin far, som är farfar och är bortrest från Sverige sex månader i taget. Sedan reser han igen. Han får bo på kontoret, som han inte bryr sig om att städa ens.

Sonen som drömde om att bli musiker, bergsklättrare, brygga öl, bli författare. Alla stora tankar och alla stora projekt, men tiden går åt att torka golv och snyta näsor. Farfar har inte åkt pulka på trettio år, eller gjorde han det. Alla små och stora viktiga saker som händer i vardagen. Att noga låsa bildörren medan sonen som är pappa går tio meter för att lämna tillbaka kundvagnen. Inte så bra att lägga plånbok och ägg på biltaket. Khemiri är duktig på att göra små saker till stora, eller stora saker till små. Som i Jag ringer mina bröder.