När repet brister av Belinda Bauer

"Alla tidningar som fanns, varenda dag. Hans far hade börjat och de hade aldrig slutat. Under årens lopp hade de travats upp till vingliga murar som bildade slumpmässiga gångar lika höga som Jack var lång och knappt breda att det gick att gå genom dem. De dolde de riktiga väggarna, hindrade ljuset att tränga in från fönstren och sög åt sig ljuset från lamporna i taket, så att det aldrig nådde golvet - och möss och spindlar byggde bo där i mörkret." (sid 64)

När repet brister (2019) av Belinda Bauer börjar med att de tre barnen sitter i bilen som fått stopp. De väntar på sin mor som har gått för att ringa efter hjälp. Hon kommer inte tillbaka. Ingen stannar för att hjälpa, ingen vill bli inblandad. Familjen mår dåligt men syskonen fortsätter att hålla ihop, storebror Jack har tagit på sig hela ansvaret. De vill inte visa för grannarna, hur dåligt de har det. De hankar sig fram bäst de kan.

Ett par år senare vaknar den gravida Catherine ensam och känner att någon är i huset, hon vill inte berätta och oroa sin make, visa att hon slarvat med att låsa. Hon berättar inte för polisen heller, fast det fortsätter att hända saker. Håret reser sig vid läsning.

I den lilla polisstationen i Somerset jobbar nu kriminalöverkommissarie Marvel, för han har gjort bort sig i London. Att jaga småtjuvar i en småstad roar inte honom. Toby Parrot skulle köra honom, han saknar humor. Inte direkt kul att jobba med kriminalinspektör Reynolds heller, en klyftig karl med en intelligenskvot på 138, humor hade han, social förmåga och ödmjukhet. Nu vill polisen få fast Guldlock so gjort flera inbott i området. Vill polisen gillra en fälla är det viktigt att vara noga med detaljer.

"Hon hängde inte upp den våta badrumsmattan. Hon lämnade TV:n på när hon inte tittade på den - när hon inte ens var i samma rum! Hon satte ingen klämma på Frosties-påsen för att hålla flingorna fräscha - körde bara ner plastpåsen i kartongen och hoppades på det bästa. Hon lade kniven med smör och Marmite på i dislhon och kallade det för att "diska". Hon satte inte på korken på schampoflaskan. Hans schampo. Och hans tandkräm - som hon använde som om det var hennes egen." (sid 129)

Modernista.