"Under uppväxten fick jag aldrig känslan av att han tyckte om mig något vidare. Jag kände mig inte helt oälskad - om huset stod i lågor hade han släpat ut mig, men först efter att han räddat alla andra. Det kunde ha varit värre - jag hade åtminstone mamma - men som barn gnagde det verkligen i mig. Vad kan jag göra för att få honom att tycka om mig? brukade jag undra. Ju mer jag ansträngde mig för att efterlikna den sorters son jag trodde att han ville ha, desto mer föraktfull blev han, så efter ett tag slutade jag försöka och grundade oppositionspartiet, som jag än idag är ordförande för. Om han är för något, så är jag emot. Nästan." (sid 147)
Calypso (2019) av David Sedaris som "köper ett sommarställe nära havet ser han avkopplande
semestrar, brädspel och bad framför sig. Och livet på The Sea Section,
som han kallar det, är precis så idylliskt som han drömt om. Men en
liten detalj kvarstår: det är omöjligt att ta semester från sig själv,
och så gott som omöjligt att ta semester från sin familj". En bok
som rannsakar åldrande, politisk korrekthet och döden.
8 kommentarer:
Den där boken har jag sett skymta förbi på Instagram. Nu skriver jag upp den.
Mösstanten, jag tyckte om denna.
Jahaja, nu fick jag en låt på hjärnan - en glad calypso om våren. Men den är ju som man kan ana av titeln en glad trudelutt, så det gör ju inget :-D
Ama, jag får sällan låtar på hjärnan :)
Den låter väldigt intressant så jag gör en notering. Sorgligt att känna att man inte är den son som fadern önskar...
Znogge, det är så dumt att förskjuta sitt eget barn...
Den här gillade jag! Har letat upp någon av hans tidigare böcker på bibblan, så ser fram emot att läsa mer.
Helena, Selaris är intressant ny bekantskap.
Skicka en kommentar