"Ni ska flytta till Wimbledon. Med din fars nya jobb. Går tåget till London redan i morgon bitti? Du vill inte iväg. Världen kommer att gå sönder. Mannen med gräddbakelser är här för att locka dig in i Självmördarklubben. Jo, Robert Louis Stevenson är din landsman. Du har skjutit boken långt in under sängen - för att inte omslagsbilden ska slå upp i ögonen om du sätter dig upp över sängkanten och böjer dig fram. De mörka gatorna i London. Den fruktansvärt komplicerade vuxenheten. För varje blad du vänder, så vänder karaktärerna upp nya sidor av sina personligheter." (sid 45)
Havet (2018) av Mats Kempe: I april 1978 dog den engelska sångerskan Sandy Denny, 31 år gammal. Två år senare hade även hennes bror och mamma gått bort. De lämnade pappan Neil efter sig i en lägenhet i Wimbledon. Han överlevde sin familj med arton år. Detta är en roman om musik, litteratur, tennis och det sydengelska landskapet. Men också en berättelse om vad som kan göra livet värt att leva.
"Solen bryter åter igenom, men molnen fyller hastigt på från havet och hotar hela tiden att tömma sig på regn. Vi går rätt ut i smörblommen. Blåsten tar tag i oss. Molnen släpar sina dunkla skuggor över vallmofälten. Lärkorna kämpar med att hålla sin position. Tornfalken likaså, den står lågt och ryttlar alldeles intill lärkorna. När vi passerar bara några steg ifrån dem." (sid 103)
6 kommentarer:
Mats Kempe har jag aldrig läst något av. Han har skrivit många noveller ser jag på Wikipedia. Kanske någon att sätta i listan över novellförfattare som jag vill testa.
Mösstanten, jag vill gärna läsa någon novell av Kempe.
Trevligt med det engelska landskapet!
Ylva, nästan det bästa!
Funderar på att läsa den här. Har just läst hans frus, Kristina Sandbergs bok om tiden kring cancerbeskedet
Lotten, jag tyckte om denna, annorlunda familjehistoria.
Skicka en kommentar