Jazz av Toni Morrison

"Jag har levt länge, kanske alltför länge, i min egen värld. Folk tycker att jag borde gå ut mer. Träffa andra. Jag håller med om att jag isolerar mig då och då, men har man som jag stått och väntat medan ens partner stannar kvar för länge på en annan träff, eller lovar att ge en sin odelade uppmärksamhet efter middan med domnar just när man börjar prata - ja, då kan man bli otillgänglig om man inte är försiktig, och det är det sista jag vill." (sid 15)

Jazz (1992) av Toni Morrison, professor i litteratur vid Princeton University, berättar om det fattiga svartas vardag i Harlem i New York på 1920-talet. Tre personer, Joe som är Violets man, den unga Ducas, Joes älskarinna. Violet som försöker knivskära den döda Ducas. 

Deras historia börjar 1888 under hårt arbete på bomullsfälten i den amerikanska södern. Joe och Violet gifter sig och börjar drömma om ett bättre liv, de stiger på tåget och åker till New York. En berättelse som likt jazzens böljande rytmer rör sig fritt mellan dåtid, nutid och framtid, berättar om deras historia, deras familjer och rötter.

"Hennes föräldrar talade bestämt men grannlaga med henne om hennes kropp: att inte sitta oanständigt (med åtskilda ben); att inte sitta kvinnligt (med korsade ben); att inte andas genom munnen; inte sätta händerna i sidorna; inte hänga över bordet; inte svänga på höfterna när hon gick. Så snart hon fick bröst snörde man dem och förargade sig över dem och förargade sig över dem, en förargelse som växte till ren avsky mot tanken på att hon kunde bli gravid" (sid 78)

 Flera smakbitar: HÄR.

Dokumentär om Toni Morrison: HÄR.

Henry Parland har skrivit väldigt fint om jazz: HÄR.