Jag Àr anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och Àga böcker, lÀser, fotograferar, periodvis lÀsare; lÀser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek Àr uppfylld, Àr gift med en boklÀsare som Àlskar Fantomen. Som mormor och farmor lÀser jag Àven barnböcker. Jag mÄr bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker mÄste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den hÀr bloggen:

15 juni 2020

Olive, igen av Elizabeth Strout

    "NĂ€r killen kom tillbaka sa han till Jack: "En Harvardman? Du har alltsĂ„ varit Hardvardman." Han drog framen back med rena glas nedanför sig och började placera dem - hĂ€nga dem upp och ner - i stĂ€llet ovanför sig. 
    "Jag stĂ€dade toaletter dĂ€r", sa Jack. Och idioten tittade snabbt pĂ„ honom, som för att kolla om han skĂ€mtade. "Nej. jag stĂ€dade inte toaletter. Jag undervisade."" (sid 17)
Olive, igen (2020) av Elizabeth Strout Àr fortsÀttningen pÄ den Pulitzerprisbelönade romanen "Olive Kitteridge", som Àven blivit hyllad HBO-serie, som jag varken lÀst eller sett.

Den pensionerade mattelÀraren Olive Àr hÀr igen och pÄ sitt egensinniga, kÀrva men empatiska sÀtt iakttar hon de andra invÄnarna i den lilla staden Crosby i Maine. Det blir som en spegelbild av ett samhÀlle var som helst i vÀrlden, dÀr mÀnniskor försöker förstÄ sig sjÀlva och varandra. En tonÄring sörjer förlusten av sin far, en kvinna börjar föda barn vid ett hisnande olÀgligt tillfÀlle, en sjuksköterska bekÀnner en hemlig ungdomsförÀlskelse och en advokat kÀmpar med ett arv som hon inte vill acceptera. Olika berÀttelser som knyts ihop.

   "Det var en vĂ€ldigt solig och klar dag; alla molnen frĂ„n i gĂ„r var borta och solen sken genom huset. DĂ€rute - genom de stora vardagsrumsfönstren - gnistrade bukten, och hummerbojarna guppade bara lite grand, en hummerbĂ„t var pĂ„ vĂ€g ut, trĂ€den pĂ„ andra sidan bukten var en tunn linje. Det bestĂ€mdes att de allihop skulle Ă„ka ut till Reid State Park och titta pĂ„ brĂ€nningarna. "Barnen har aldrig riktigt sett havet" sa Christopher. "Det riktiga havet. De har sett den dĂ€r skiten som rinner upp till New York. Jag vill att de ska fĂ„ se Maines kust. Jag vet att vi har det precis hĂ€r" - han nickade mot fönstret dĂ€r bukten glittrade - "men jag vill att de ska fĂ„ se mer av det." 
   "Jaha, dĂ„ Ă„ker vi dit", sa Olive. (sid 91)

8 kommentarer:

Mösstanten sa...

Olive Kittetidge Äkte in i min lÀslista efter att jag sett Olive igen hos nÄgon bloggare. Vill ju börja med den första.

Znogge sa...

Tack för tipset. Nu noteras tvÄ böcker :D

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, det gick bra att börja med andra delen, men oftast förstÄr man bÀttre av helheten om man lÀser bÄda.

Znogge, jag har tyckt om det av Strout jag lÀst tidigare, en intressant författare.

Mrs Calloway sa...

jag tyckte mycket om den hÀr senaste Olive - boken. bÀttre Àn om den första, tror jag

Sara Pepparkaka sa...

Jag har inte lÀst nÄgot av Elisabeth Strout, men jag skulle gÀrna vilja göra det.

Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, Strout Àr vÀldigt speciell författare.

Sara, en intressant författare, annorlunda.

KajsaLisa sa...

Varför Àr folk i smÄstÀder oftast intressantare i litteraturen, Àr dom det i verkligheten ocksÄ :)

Hanneles bokparadis sa...

KajsaLisa, intressant frÄga :)