Brukar du namna dina böcker? undrar
Mia i Helgfrågan. Intressant fråga.
Nej, jag skriver inte längre mitt namn i mina böcker, lånar inte heller ut mina böcker... fått tillbaka dem i dåligt skick. Eller inte alls. Mitt bibliotek är referensbibliotek, man får läsa på plats. I vissa av mina böcker har författaren signerat med sitt namn, det är trevligt.
Jag delar ju även en del böcker med min man (fast inte jättemånga, vi läser inte alltid samma). Förr hade jag klistrade etiketter, de rev jag bort, när vi lämnade gamla böcker på loppis. Nu gör jag bara små personliga blyertsanteckningar om intressanta sidor i slutet av boken. Jag köper en del begagnat på antikvariat, sällan det är roligt med andras namn med stora bokstäver, vissa har rivit bort hela namnsidan. Men jag tycker det är mysigt att läsa andras anteckningar i gamla böcker.
Bonusfråga: Håller ni fortfarande på Folkhälsomyndighetens rekommendationer ang. Corona? jag är försiktig.
 |
| Mias Helgfråga Sommar |
16 kommentarer:
Jag skriver om jag köpt boken till exempel för att läsa till en bokträff eller om jag fått en i julklapp.
Jag namnar inte heller böcker numera och lånar enbart ut till familjen. Även om böcker är till för att läsas så har jag fått tillbaka några i ett icke önskvärt skick.
Mia Eggimann, jag får sällan böcker...
Znogge, jag är rädd om mina böcker, vårdar dem ömt.
nej jag blir inte heller glad när folk har skrivit sina namn i böckerna. men precis som du läser jag gärna andras anteckningar. och jag lånar bara ut mina böcker i mycket sällsynta fall
Om jag köper en bok på loppis eller antikvariat så tycker jag inte det är så konstigt om det finns namn, understrykningar eller anteckningar. Den rätten har givetvis den tidigare ägaren haft. Men själv gör jag inga anteckningar, utom när jag köpt/fått utrangerade böcker från biblioteket. Då har det hänt att jag skrivit i boken att den är utrangerad, så inte mina efterkommande ska tro att jag har underlåtit att lämna tillbaka böcker jag har lånat.
Mrs Calloway, oftast blir det bara familjen som få låna.
Robert W, på sista sidan skriver jag ofta intressanta sidonummer med blyerts, så jag hittar lättare när jag tittar i boken senare. Utrangerad-stämpel finns det i alla gamla biblioteksböcker, men personalen säger att folk försöker ge tillbaka dem...
Skrev namn i böcker förr. Inte nu. Eftersom jag aldrig läser om en bok, så kan jag både ge bort och låna bort... Och hoppas att den inte blir tillbakalämnad.
Antecknar/stryker under; aldrig något i skönlitterära böcker, ibland i fackböcker.
Corona: Är så trött på det! Absolut mindre försiktig tidigare, men är bra på att hålla avstånd. Det har liksom satt sig i ryggmärgen. // Anna-Lena
Anteckningar i böcker gillar jag inte! Har förståelse för understrykningar etc i kursmaterial, men inte annars.
Anna-Lena, tycker om mina egna böcker... biblioteksböcker är skönt att lämna tillbaka.
Klimakteriehäxan, understrykningar gör jag inte ens i fackböcker, bara små blyertsanteckningar.
Numera skriver jag inte mitt namn i böcker. Lånar nästan aldrig ut heller. Men det är roligt att öppna en bok där mamma eller pappa har skrivit sitt namn.
Mösstanten, såna böcker har jg inga.
Samma här, vi är försiktiga. Fast vi har lite andra grejer att förhålla oss till också.
Ama, jag har sett att det är annorlunda i Spanien.
Namnar gjorde jag för länge sen. Inte så för mycket för anteckningar i böcker om det inte är mina studieböcker.
Bokdamen, kan skriva upp några sidonummer i slutet av boken.
Det är bra att du är försiktig, det bör man vara. Skrev bara svagt med blyerts namn i böcker jag lånade ut till typ arbetskamrater förut, som jag sen suddade ut... ja, det skrivna namnet alltså, inte arbetskamraterna! :D Numera lånar jag bara ut till de allra närmaste.
Skicka en kommentar