Obehaget om kvällarna (2021) av Marieke Lucas Rijneveld, hon vann 2020 International Booker Prize för sin debutroman, bara 28 år gammal. Boken börjar lite sorgligt när den äldsta sonen går genom isen under en skridskotur. Inget blir sig likt i den lite stränga religiösa lantbrukarfamiljen. Föräldrarna hanterar sin sorg genom att vända sig till sin tro, och deras dotter Jas – romanens berättare – dras med i sina föräldrars grubblerier kring synd, skuld och det straff Gud tilldelat dem. Hennes tankar lämnas oventilerade och blir mörka och oroande. Och julen plockas bort i lådor, precis som servetterna som ligger på middagsbordet men inte används.
"Man ska alltid simma mot mörkret, det visste du ju", sa mormor. Det går inte att föreställa sig hur en människa ska kunna simma mot mörkret. Det handlar om på nyansskillnaden. Är det snö på isen ska man söka sig mot ljuset men är det glansis är isen ljusare än de öppna råkarna och då ska man simma mot mörkret. Det där hade Matthies själv förklarat för mig när han en gång inför en skridskotur hade stått i yllesockorna i mitt rum och visat hur man skulle skjuta ifrån, varannan gång med höger, varannan gång med vänster fot. (sid 37)
bernur har läst: HÄR.
5 kommentarer:
Jag tror att jag har den i min läslista. Måste kolla.
Tack för tipset. Den är noterad även om den låter lite tung.
Ha en bra dag!
Mösstanten, jag har gillat nederländska böcker.
Znogge, en annan sorts uppväxt, ha en fin dag.
Jag undrar hur en grabb på 28 år kan skriva så mörkt. Hur mår han egentligen.... bara en reflektion.
Veiken, det är en ung kvinna, egentligen inte så mörkt... hennes liv och verklighet.
Skicka en kommentar