Döden som till livet gränsande:
ett främmande bestämmande.
Men också livet var begränsande,
och också hemmet hämmande.
De få och fadda sinnena
migrerande till minnena
hos de bestulna efterkommande.
I livet är vi ensamkommande.
Och sedan ensamt gående,
förståndigt oförstående,
försvinnande försvinnare.
Förlorande som vinnare.
Undergången (2021) av Malte Persson om framtiden och det förflutna, och om mänskligheten som kläms mellan dem, fyndigt, roligt, lärorik, tankeväckande. I sista dikten snabbspolas världshistorien baklänges på blankvers.
8 kommentarer:
Inte min melodi... Fast det kom nog inte som nån överraskning ;-)
Ama, överraskad, rimmar ju...
Poesi med humor är inte fel. Tack för tips!
Mösstanten, Malte Persson är väldigt bra och läsbar.
Jo, den boken vill jag nog titta lite närmare på.
Einar J, jag gillar verkligen Malte Persons texter.
Näpp! Men kul att andra gillar. Bra att gilla olika. Har just läst ut Fossums Förmörkelsen. Henne gillar inte alla heller.
Anna-Lena, Fossum är för tuff för mig
Skicka en kommentar