Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

23 september 2021

Skampärlorna av Aline Lilja Gladh

     Allvaret som tar över Williams anletsdrag ibland, när han tror att jag inte ser, svallrar om att det bor något mörkt bland hans minnen. Mörker som han inte vill plocka fram när någon är med. Det är skört och infekterat. Undanträngt men inte glömt.
    Han kysser min mage igen och jag fnittrar.
    "Men snälla rara, nu får ni väl ändå behärska er", säger hans mamma Beatrice, som sitter och läser en bok i en brassestol några meter bort.
(sid 234)

Skampärlorna (2021) av Aline Lilja Gladh är den tredje fristående delen av Örbyhusserien. Örbyhus syfabrik står i brand. William Silvergran ser handfallet på när fabriken hans far grundat går upp i lågor. När polisens tekniker går in möts de av en obehaglig överraskning. I det som en gång varit fabriksägarens kontor hittas gamla mänskliga kvarlevor, gömda i ett lönnfack. Familjen Silvergran sluter sig och är inte till någon större hjälp i utredningen. Och när den lokala polisen tycks mer upptagen av redlösa semesterfirare i den rådande värmeböljan än av upptäckten på syfabriken, kan kommissariens syster, Lo Karlberg, inte låta bli att på egen hand börja snoka i det mystiska fallet. 

Två parallella berättelser växer samtidigt fram. En ung kvinna i det förflutna söker efter något mer spännande än sitt inrutade liv på landet. Och i vår tid kämpar en annan ung kvinna för att ta sig ur ondskans grepp... För min del skulle det ha räckt med lösande av mordbranden i släktfabriken, men i parallellt blandas det med kvinnomisshandel, utnyttjande av barn... lite för mycket och för tufft för min smak. Inte riktigt min genre. En välskriven deckare, viss våld i boken beskriver dåliga förhållanden som kvinnor och barn råkar ut för i verkligheten... kan vara tung läsning. Förlag: Modernista.
 
    Linus gav Lo en frågande blick. Hon hade aldrig sett William arg, men det lät heller inte otroligt med tanke på de onda vibbar hon fått i närheten av honom.
    "Han var fruktansvärt våldsam som liten... Vi har aldrig fått prata om det. Vi skulle bevara fasaden utåt. Vara en fin familj." Några tårar slet sig. "Och nu är Masha försvunnen, så jag tänkte..."
(sid 278)

10 kommentarer:

Mösstanten sa...

Nej det är inte alltid man vill läsa om allt elände i en deckare. Och blir det en massa våld, då backar jag. Helst inte en massa våld som underhållning.

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, en välskriven bok, våld i boken beskriver läskiga förhållanden som kvinnor och barn råkar ut för i verkligheten... kan vara tung läsning.

wiolettan sa...

Jag har läst många deckare i min da´r, men nu drar jag mig för att läsa sådana med mycket våld i och sådana som "påminner" om verkligheten. Så, denna avstår jag ifrån.
Ha en bra dag.

Hanneles bokparadis sa...

Wiolettan, ser deckare i tv, lugna pusseldeckare, har inte läst så länge.

Znogge sa...

Våld mot barn och djur har jag oerhört svårt för så den sortens böcker väljer jag oftast bort. En skicklig författare behöver inte frossa i detaljer tänker jag.

Hannele på Hisingen sa...

Znogge, inget frosseri, beskrivning av verklighet, för några.

femfemman sa...

Tror nog att jag skulle kunna läsa den här. Fast jag vill läsa hela serien, lättare att se sammanhangen km man är med från början. Ha det gott!//Anna-Lena

Hanneles bokparadis sa...

Anna-Lena, böckerna är fristående, tror att du skulle gilla författaren, ha en bra dag!

Vargnatt sa...

Ser fram emot att läsa den här snart.

Hanneles bokparadis sa...

Vargnatt, ska bli intressant att läsa vad du tycker.