Smuts av Elise Karlsson

"Jag går igenom dejtingappens bilder, sveper dem ur mig.
    På bilderna är män en medioker flaska vin, en oaptitlig maträtt. En överkropp utan huvud. Deras biografier är manualer om hur kvinnan ska vara. Kvinnornas är instruktioner i hur de vill bli förförda. De talar till män även när de säger sig söka kvinnor.
     I chatten är jag den de vill ha. Jag är bra på att prata om vad andra vill prata om, det är en specialitet. Jag tycker till och med om det." (sid 81)

Smuts (2021) av Elise Karlsson berättar om Hélène som nyligen har avslutat en relation när hon får en förfrågan. Egentligen har hon sedan länge lämnat den värld som nu söker hennes närvaro, hon lever ett annat liv idag. Ändå är det något som drar. Något med hennes egen historia, kanske frågor som pockar på svar.
I Underjorden härskar Serner och Mikaela. De leder ett exklusivt teatersällskap och är mittpunkter i en krets där människor med kultur och bildning är fria att utforska och ställa sig över konventioner. Benhårda hierarkier strukturerar samtidigt de sociala relationerna. Nu ska sällskapet sätta upp En midsommarnattsdröm och Hélène dras in i produktionen, nyfiken, motvillig; ambivalent. In i trollkretsen igen, in i en förvirrande tillvaro av gränsupplösning, speglingar och grumliga begär, liv som blir text och text som blir liv. Allting bygger mot en premiär och en kokpunkt. Saker börjar obönhörligen glida åt fel håll. Precis som sist.

"När min pappa dog var hon där på begravningen, hans kollega. Hon satt i raden bakom min, lade en hand på min axel. De hade varit kollegor länge.
   Min pappa och hon städade en myndighet, hon tog jobb vid sidan av. Städade svart i alla kulturens källarhål. Nu städar hon vitt för dem, för samma ersättning. Jag antar att någon tjänar på det." (sid 201) 

läst Klass av Elise Karlsson: HÄR, som berättar om Hélène som
flyttat till barndomens Rinkeby, bor hos sina föräldrar och börjar på universitetet.