Små dygder av Natalia Ginzburg

   I taket fanns en målad örn. Jag betraktade örnen och tänkte att just detta var förvisningen. Exilen var örnen, den var den gröna kaminen som brummade, den var den vidsträckta och tysta landsbygden och den orörliga snön. Klockan fem ringde klockorna i kyrkan Santa Maria och kvinnorna, med sina svarta sjalar och röda ansikten, gick till välsignelsen. Varje kväll gick min man och jag på en promenad. Varje kväll pulsade vi fram i snön arm i arm. I husen som kantade gatan bodde vänliga människor som vi kände, och alla brukade komma till dörren och sade till oss: "Ja, med en god hälsa så...". Ibland frågade någon: När ska ni återvända hem då?" Min man brukade säga: "När kriget är slut." "Och när är kriget slut? Du som vet allt och är professor, när tar det slut?"

Små dygder 2021 (Le piccole virtù 1962) av Natalia Ginzburg essäer har bildat skola för yngre generationer skribenter. Med efterkrigstidens Europa som fond låter hon blicken vila på de intima förhållanden som formar våra liv: vänskap, äktenskap, föräldraskap. Från den italienska landsbygden, där Ginzburg levde i exil under fascismen, rör sig texterna vidare till sextiotalets London och några miserabla år av hemlängtan. I texterna, skrivna mellan 1944 och 1961, blandar författaren lågt och högt, vardagliga betraktelser med livsvisdomar.