Detektivlitteratur à la Frans G. Bengtsson 1938

Sällskap för en eremit är en essäsamling av Frans G. Bengtsson (känd kör Röde orm 1941) som utkom första gången 1938, där han skriver om många olika ämnen, jag råkar ha två ex (en illustrerad av Gunnar Brusewitz). Några titlar: Den vandrande sjön, Englands Münchhausen, Lycklig resa, Tankar om romaner, Den halte Apollo, Ett storverk om ord, Brottare, Schackspelare, Framför en bokhylla. I kapitel Detektivlitteratur får man intressant överblick vilka böcker och författare läses fortfarande, efter åtta decennier. Det finns några.

"Detektivförfattaren är helt enkelt tvingad att behärska dialogstilen, emedan för honom ingen annan möjlighet finns för återgivande av de uppträdandens tankar; en författare som saknar förmåga att skriva god dialog kan svåreligen åstadkomma en god detektivberättelse. Därför äro alla de stora detektiverna famösa män i samtal, låt vara att de dessemellan kunna visa sig pinsamt tystlåtna gentemot nyfikna vänner; Holmes, Lord Peter, Poirot och Hanaud kåsera med den yttersta charm och underfundighet, för att med menlös min, och utan att patienterna märka något, lirka fram sanningar ur skygga själar. I minst lika hög grad som för konstruktionens och spänningens skull kan man prisa en sådan mästerlig förmåga som Dorothy Sayers (som förvisso alltid konstruerar sina problem) för den humor, grace och snärt som hennes dialog alltid präglas av."