Tolv gånger Pinter av Harold Pinter som är en av 19-talets största dramatiker. I mästerverk som Födelsedagsfesten, Svek, Älskaren och Ingenmansland har han han skildrat spelet mellan man och kvinna och det anonyma hotet i människans vardag. Här finns även en skarp kritik av makten i olika former. Genom sitt fint utmejslade språk håller han både teaterpubliken och läsarna i stark spänning.
Pinter tilldelades 2005 års Nobelpris i litteratur för att han i sina dramer "frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum" (Svenska Akademien).
Glad åt mitt lilla loppisfynd, upptäckte att pjäsen Party Time nyligen gick i svt, tyckte om den men tänkte inte att den var Pinters, många bra skådespelare. Leif Zern har skrivit ett trevligt förord till boken: "uppväxten i Hackney i Londons East End under 30-talet och krigsåren gav honom som son till en judisk skräddare gott om tillfällen att studera våld och gäng mentalitet. Han föddes 1930 och kunde tidigt insupa den dubbla katastrofkänslan av krigrisk och antisemitism. Eftersom familjen inte bodde i de judiska delarna av East End fick han aldrig del av den trygghet, falsk eller inte, som gruppens sammanhållning i bästa fall kan skänka. Omvärldens fientlighet hör till hans återkommande motiv".
Ska läsa Måste du gå? : mitt liv med Harold Pinter av Antonia Fraser. Alla var där. Harold Pinters livskamrat minns den kärlek som var.
4 kommentarer:
Skulle just skriva att jag har sett Rötter av Pinter på tv på 60-talet men kollade för säkerhets skull och upptäckte att det är Arnold Wesker som har skrivit den, inte Pinter. Och jag som har ått omkring i många år och trott att det var en pjäs av Pinter!
Mösstanten, inte alltid man tänker vilka som skrivit pjäserna, jag är väldigt glad åt mitt lilla loppisfynd 🙂
Grattis till ditt loppisfynd. Öppna slut kan vara intressanta men ibland blir jag bara irriterad av dem.
Znogge, öppet slut i denna pjäs passade bra, kul att diskutera med skådespelarna.
Skicka en kommentar