Theodor Mommsen Nobelpris 1902

Theodor Mommsen en tysk historiker och arkeolog med Romarriket som huvudområde fick nobelpris i litteratur 1902, han dog året därpå. Svenska Akademiens motivering: ”nutidens störste levande mästare i den historiska framställningens konst, med särskilt fäst avseende å hans monumentala verk ’Römische Geschichte’”

Romersk Historia är den lättlästa varianten och riktigt intressant läsning, fortfarande aktuellt. Arkeolog Tullia Linders skriver i förordet 1983: "Visserligen har arkeologin gett oss kunskaper om prehistorien som Mommseninte kunde ha, språkforskningen har gått vidare sedan hans dagar - det etruskiska språket går till exempel numera att tolka - och nyfunna inskrifter kompletterar de antika skriftliga källorna. Men i det stora hela står si hans Romerska historia än i dag. Samtidigt som den alltså är auktoritativ på det historiska området, är den emellertid också ett litterärt verk, som med rätta renderade författaren nobelpriset i litteratur 1902, Därtill bidrog inte minst hans stil, så full av engagemang men också av kvickhet och ironi, och som tyvärr är mycket svår att rättvist återge  på svenska."

6 Roms kamp om hegemonin över Italien
"Det var första gången som romersk här stannade i fält sommar och vinter, år efter år, tills det uppsatta målet var nått; det var första gången som samhället betalade uppbådets sold med statsmedel. Men det var också första gången som romarna försökte underkuva en främmande nation och förde sina vapen över det latinska landskapets gräns i norr. Striden var våldsam, utgången knappast tvivelaktig. Romarna fick understöd av latinerna och hernikerna, hos vilka störtandet av den farliga grannen väckte lika stor tillfredställelse som hos romarna själva, medan Veji stod där övergivet av sin nation och endast de närmaste städerna lämnade det hjälptrupper. Kelternas samtidiga anfall skulle i sig ensamt kunna förklara, att de norra städerna inte deltog." (sid 87)

Simon Strauss avlade 2017 sin doktorsavhandling vid Humboldt-Universität i Berlin. Ett arbete som handlade om tankar i det romerska samhället hos Theodor Mommsen och Matthias Geléer.

Fältherrar och statsmän i Roms historia (1902) av Theodor Mommsen ; urval och öfversättning af E. A. Zetterqvist berättar om ett femtontal stadsmän (fick läsa på universitets läsesal)
Cajus Julius Cesar: "Men huru gärna han äfven som monark umgicks med kvinnorna, lekte han dock blott med dem och inrymde dem intet inflytande; till och med hans mycket omordade förbindelse med drottning Kleopatra inleddes blott för att dölja en svag punkt i hans politiska ställning. Cesar var helt och hållet realist och förståndsmänniska" (sid 66)
"Stadsmannens uppgift är af universell natur liksom Cesars snille; när han grep sig an med de mångfaldigaste och från hvaranda mest aflägsna företag, syftade de dock alla på detta enda stora mål, som han med oinskränkt trohet och följdriktighet tjänade; och aldrig föredrog han bland de mångfaldiga sidorna och riktningarna af sin stora verksamhet den ena framför den andra." (sid 69)