Luna och superkraften: Spökmysteriet

Luna och superkraften: Spökmysteriet av Sören Olsson, Martin Svensson, Leif Eriksson är den femte boken i serien om nioåriga Luna från orten Lilla Vargudden. Hemma hos Wille händer märkliga saker. Föremål flyttas runt av sig själva, från källaren hörs höga smällar om nätterna och hunden Ludde kan inte sluta skälla. Men i huset bor ju bara Wille, syrran och deras pappor, så vem är det som får allt kusligt att hända?

Ja, det verkar faktiskt som att ett spöke har flyttat in, men vad vill det? Luna inser snart att hon kan förstå spöket med sin superhörsel men det hon får höra gör bara mysteriet ännu konstigare. Vad bär spöket på för meddelande till de levandes värld, och vad har egentligen den mystiska blå fågeln med saken att göra?

   "Alltså, det är en sak jag inte sagt...", börjar hon. Och så berättar hon om sin superhörsel och att hon fyller på kraften genom att doppa fingrarna i mångatan nere vis sjön. Hon berättar också om Bens förmåga att känna av andras känslor. Och att Parisa kan bli osynlig, men det sista visste ju Wille redan.
    Ändå ser han chockad ut. (sid 30)  

Jättebra bok om en flicka med superhörsel och hon ser en mystisk blå fågel som är sjuk, en andalusisk blåtrast. Luna gillar djur och drömmer om att få jobba med katter och hundar när hon blir stor. Lunas kompis har en hund som beter sig konstigt, skäller på nätterna. Men Lunas pappa som har bra hand med djur märker att hunden känner sig ensam. Kapitlen är lagom långa, bra nivå för en 8-åring. Inte för mycket svåra ord. Bra beskrivningar om händelser. Man blir nyfiken på fortsättning och kan inte sluta att läsa.