Min far av Annie Ernaux

"För att redovisa ett liv som varit underställt nöden och nödvändigheten har jag inte rätt att sätta det konstnärliga i främsta rummet och inte heller att försöka göra något "spännande" eller "gripande". Jag ska samla ihop min fars ord, gester, vad han tyckte om, de viktigaste händelserna i hans liv, alla de objektiva tecknen på ett liv som jag också delat.
     Ingen minnets poesi, inget hastigt förlöjligande. Ett enkelt, slätstruket språk faller sig naturligt för mig, detsamma som jag använde förr i världen när jag skrev till mina föräldrar för att berätta dr viktigaste händelserna i min tillvaro."

Min far (1983) av Annie Ernaux handlar om författarens föräldrar och de erfarenheter som formade dem och hennes själv. Annie Ernaux far dog exakt två månader efter att hon tagit lärarexamen. Berättelsen börjar med hans död och begravning. I Min far närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man - och den skam han bar med sig sedan barndomens fattigdom och utsatthet, i ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort. Farfar som inte kunde läsa för istället för skola skulle han hjälpa till på gården, Ernaux träffade honom bara en gång på sjukhuset.
Ernaux far "var skötsam, det vill säga, när det gäller en arbetare, han var inte lat, drack inte, festade inte. Bio och charleston, men inte krogen. Cheferna gillade honom, han ägnade sig varken åt facket eller politiken. Han hade köpt en cykel, varje vecka lade han undan en slant.
     Allt det där gillade säkert mor när hon träffade honom på repfabriken; tidigare hade hon arbetat på en margarinfabrik. Han var lång och kraftig, mörk, med blå ögon, rak hållning"