De ensamma av Anna Kuru

De ensamma (2023) av Anna Kuru
Kiruna, 1975. Efter vårens våldsamma islossning har sommaren kommit, varmare än på många år. Utanför gruvstaden ligger ett ensamt hus längs en lång grusväg. Där bor Carina. Hon är fortfarande tonåring, pappan som arbetar hela dagarna och mamman som sjunker allt djupare in i sin sjukdom blir det hon som får ta hand om lillasystern. Ansvaret för familjen vilar på hennes axlar, men Carina vill bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt. På midsommaraftonen tar familjen båten ut på älven för att njuta av midnattssol och harrfiske, precis som de brukar. Men när natten övergår i dag har allt oåterkalleligt förändrats. Två parallella berättelser vävs skickligt ihop.

"Överkastet som låg över sängen var virkat i hundratals små rutor i olika färger. Det hade varit klart lagom till hennes och Lasses bröllopsdag, och hon hade lagt det över deras gemensamma säng dagen efter bröllopsnatten. En ruta om dagen hade hon virkat. En ruta om dagen, varje morgon innan hon ens fått i sig den första koppen kaffe. Från början hade det inte varit att det skulle bli ett så stort överkast men nu låg det kastat över deras säng varje dag. Oftast inte slätbäddat, bara i en hög. Utom i dag. Just i dag hade hon orkat bädda men rutornas myllrande färger fanns inte längre. Allt var grått." (sid 37) Modernista.