Den andre (Spare 2023) av Prins Harry, The Duke of Sussex. Harry, den Andre, reserv, nummer tre i tur, efter pappa Charles och storebror Willy, Arvingen, som lever ett helt annat liv, mer privilegierad med förmåner. Boken börjar med barndomen
och beskrivning av hans tid på internatskola. Och kung Charles tuffa
tid nämns. Mycket idrott, militärutbildning till pilot, kriget i Afghanistan. Sorgen efter mammans död i trafikolycka när han var tolv; chock, vrede, saknad under tio år. Minnesluckor under den tuffa tiden. Ärligt, naket.
Livvakter hela tiden i bakgrunden överallt, paparazzi jagandes överallt. De tjänar enorma summor för bilderna. Tidningarna får skriva vilka lögner de vill. Inget kungligt lyx i ungkarlslägenheten, Harry får oftast handla och laga sin egen mat, tvätta.
"först när folk spydigt påpekade att jag gick i trasiga skor kom jag mig äntligen för med att gå till skomakaren.
Jag fick ett klädesplagg av pappa varje år men det gällde enbart kläder för officiella sammanhang. Kostymer och slipsar, aftonkläder. Vardagskläder köpte jag på rabattvaruhuset T.K.Maxx. Jag var särskilt glad åt deras årliga rea när de hade lokalen full av plagg från Cap eller J.Crew som var förra säsongen eller som va skadade. Om man kom precis i rätt tid, på reans första dag, kunde man få samma kläder som hade höga priser i flottade butiker." (sid 300)
Pappa Charles bestämmer ganska mycket, han fick själv ingen kärlek som barn, mobbad av skolkamraterna. Inte kramas. Och de vuxna får fråga om lov av farmor Elizabeth en hel del. En mycket stor, mycket gammal, mycket dysfunktionell familj.
Förföljelserna tar aldrig slut. Mycket hat, skriverier och förföljelse mot Harrys fru
Meg som är av annan etnicitet. Han får fly sitt eget land. Harry vill nu berätta sin egen historia, förekomma
pressen.
"Jag kommer alltid att stötta min drottning, min överbefälhavare, min farmor. Långt efter att hon är borta. Jag har aldrig haft något emot monarkin, inte heller monarkin som idé. Det är pressen och den sjuka relation som har utvecklats mellan den och hovet som jag har problem med. Jag älskar mitt fädernesland och jag älskar min familj och kommer alltid att göra det. Men jag önskar att de båda hade funnits där för mig i några av livets mörkaste stunder.
Och jag tror att de en dag ser tillbaka och önskar att de hade gjort det." (sid 452) (översättning: Margareta Eklöf)
Dokumentet om Prinsessan Diana visar hur det är att ständigt leva med att hennes liv hängdes ut i tabloiderna under nästan tjugo års tid. Hon fick finna sig i att varje detalj filmades, fotograferades och diskuterades. Det blev ännu värre för hennes söner. Se: HÄR.
10 kommentarer:
En tragisk historia som bara fortsätter. Han har nog sagt alldeles för mycket om det privata.
Mösstanten, tidningarna har sagt ännu mer, han vill förekomma pressen med sin egen historia.
Allt är inte guld och gröna skogar...
Znogge, prinsessadrömmar kanske bäst när de förblir drömmar...
Den står på att läsa listan! Trevlig måndag!
Det är verkligen fruktansvärt hur pressen behandlar kungahuset i England! I Sverige visas mer respekt. (TK Maxx är min favoritbutik i Southend-on-sea.)
Anna i Portugal, en intressant läsvärd bok.
Ylva, svårt att förstå men mycket pengar inblandat (kul att få veta)
Som jag alltid sagt, den moderna formen av kungahus handlar bara om underhållning. Tänk att tjafsa om etnicitet, herregud det är 2023 nu.
"Pappa Charles bestämmer ganska mycket, han fick själv ingen kärlek som barn, mobbad av skolkamraterna".
Jag anser att det är typiskt för detta engelsk system.
KajsaLisa, visst är det märkligt i ett land med alla sina kolonier.
Jokke, riktigt gammaldags traditioner, hålla de kungliga åtskilda från "vanliga" medborgare.
Skicka en kommentar