Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
29 april 2023
sista boken #227
Vi hade min 90-åriga mors begravningsceremoni igår med finsk präst, kantorn sjöng psalm på finska. Hon har bott i Sverige 50 år men bara vi tre barn kan finska, inte hennes åtta barnbarn eller tio barnbarnsbarn. Släkten i Finland fick följ med online. Det fina programkortet ska jag spara och lägga som bokmärke i den sista boken min mor läste. Kanske Gerd och BP också har bokmärken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
Jag beklagar <3
Beklagar din förlust. Fint att ta tillvara på kortet och ha det som bokmärke!
tack, det blev ganska finskt även om våra barn och barnbarn inte kan finska 🇫🇮 efter 50 år i Sverige.
Beklagar din förlust. Hoppas det blev en fin dag trots det svåra. Så mycket blommor! Utmaning att sjunga psalmer på finska.
Hanna, tack, kantorn sjöng en psalm på finska 🇫🇮 En fin dag, vi var många, några långväga, så fick släkten i Finland följa online.
Vilket fint avsked det blev. Så bra att det finska inslaget fanns med för det speglade ju din mammas finska ursprung.
Så fint att spara programbladet tillsammans med den sista boken som den mamma läste.
Znogge, det kändes helt rätt med det finska, hennes svenska makens önskan.
Förlåt nyfikenheten men vilken är den sista boken? Min finska är skral.
Det är en sorg när man mister sin mor, men sedan får man försöka minnas alla de ljusa stunderna.
Jag beklagar sorgen
Tack, svårt att förbereda sig fast det inte var någon överraskning.... Sista boken hon läste: Paimen, piika ja emäntä (Önskehustrun) av Auni Nuolivaara, finns tydligen filmatiserad 1938.
Vilken vacker ceremoni och många vackra blommor. Framförallt gillar jag att kistan var vit. Att fylla 90 är fantastiskt. Då har man varit med länge och sett det mesta. Kanske en liten tröst för den stora familjen.
Och om din mamma älskade böcker lika mycket som du, så har hon troligen inte det minsta emot att "leva vidare" som bokmärke.
BP, det var minnesvärt, fyra generationer. Inte alla pensionärer förunnat ha sin mor i livet, hon var pigg och hade gott minne och kunde skratta.
En så fin mamma, på kortet. Undrar om boken var på finska. Ser välläst ut!
Förstår att det blev ett fint avsked. Alltid sorgligt när någon går bort. Men ändå inte många förunnat att få ha sin mamma tills man själv är nästan 70.
Som jag förstår på det du skriver, så fanns alltid du där för din mamma...och hon för dej!
Anna-Lena, vi tre syskon umgicks mycket med vår mor, och hon har passat våra barn. Fint att hon fick uppleva 90-års kalas. Bokens titel skrev jag här ovan.
Beklagar sorgen.
Min älskade mor blev också 90 år.
Språken från våra förfäder försvinner snabbt med nya generationer, vanligt.
Lena i Wales, min mor var pigg, läste, skrattade, skojade. Barnbarnen är intresserade av att lära sig finska 🇫🇮
Jag hoppas din mor var frisk och kry in till slutet. Så att hon fick ett inte bara långt utan också lyckligt liv. Min mor var född 1933 men gick bort redan 1981, på tok för tidigt. Det var ett fint kort på din mamma. Beklagar din förlust.
Paula, tack, min mor var pigg, glad och hade humor, hon dog av ålderdom, vi har haft henne länge, fin begravning.
Det är inte lätt att mista sin mor även om hon fick ett långt liv. Så vackert med alla blommorna och så fint att ta vara på den sista bok hon läste. Jag beklagar.
Mösstanten, tack, ingen överraskning men svårt att förbereda sig. De finska psalmerna kändes starkt, men passade fint för henne.
Otan osaa suruusi.
Jokke, kiitos, me jotka osasimme lauloimme virret suomeksi, suomalainen pappi 🇫🇮
Skicka en kommentar