Jean-Christophe av Romain Rolland är en romansvit i tio delar: Daggryningen,
Morgonen,
Ynglingen,
Upproret,
Marknadstorget,
Antoinette,
Under samma tak,
Väninnorna,
Den brinnande busken,
Den nya dagen. På biblioteket hittade jag del 8. Väninnorna (295 sidor). Sviten gavs ut mellan 1905 och 1913 och den kretsar kring den tyske musikern Jean-Christophes livsöde, men skildrar också samtiden ur ett bredare perspektiv. Sviten mynnar ut i en fredsoptimism, som första världskriget bara något år efter den sista delen kom att krossa.
Verket tillkom i en tid då romansviter (franskans roman fleuve) var uppskattade, och andra exempel är Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. Jag kommer nog inte läsa svitens alla tio delar i brådrasket, det finns nog i: Project Gutenberg. Verket översattes till svenska av Louise Åkerman, som fick tillåtelse att översätta verket genom egen personlig kontakt med författaren. Mycket av hans produktion finns översatt till svenska. Rolland tilldelades Nobelpriset i litteratur 1915.
"Hans oförsiktiga prat skulle
förvanskas och publiceras som elakt
tidnings-skvaller, hans konstnärliga infall skulle
omvandlas till stridsvapen. Vad hans
beriktigande brev angick visste han lika bra som
Olivier vad han borde tro om den saken. Att
svara en journalist, det är att till ingen nytta
öda sitt bläck, journalisten har alltid sista
ordet.
Allting skedde precis såsom Christophe
förutsett. De taktlösa historierna trycktes, men
brevet publicerades ej. Gamache nöjde sig
med att låta säga honom, att hans
samvetsbetänkligheter hedrade honom och att man där
lätt kunde igenkänna hans storslagna
hjärtelag, men Gamache behöll nogsamt för sig själv
hemligheten angående dessa skrupler. De
åsikter, som med orätt tillskrevos Christophe,
spredos allt fortfarande och uppväckte en
bitter kritik, först i parisiska tidningar och
senare i Tyskland, där man erfor en stark
förtrytelse över att en tysk konstnär uttryckte
sig med så liten värdighet om sitt eget land." (sid 19) Flera smakbitar: HÄR.
1915 Romain Rolland, Frankrike, Svenska Akademiens motivering:
”såsom en hyllning åt den upphöjda idealismen i hans författarskap samt åt den medkänsla och den sanning med vilka han tecknat olika människotyper”
17 kommentarer:
en till som läser Romain Rolland. jag började faktiskt på del 1 https://mrscalloway.blogspot.com/2023/03/en-smakebit-pa-sndag-v-9-2023.html men har inte skrivit om den än. det kommer på måndag
Får erkänna att jag inte kommer börja på den serien, det är för längesen den är skriven. Gillar mer nutid i det jag läser, dock gärna med reflektioner bakåt i tiden!
Tack för smakebiten det var nog ingen bok för mig.
Det är verkligen inte vanligt med romansviter längre. Eller så kallar man dem inte så längre. Tio delar är ju en del. Tack för smakbiten.
Mrs Calloway, kul, vet inte om jag fixar alla Nobelpristagare 🙂
Tio delar är maffigt men varför inte!
Tack för smakbiten! Har inte läst något av författaren.
kanske lite för mastigt för min smak
Jag blir kallsvettig bara av tanken att försöka ge mig på något så mastigt. Inte kände jag till författaren heller, eller att han erhållit nobelpriset...Ja jag får leva med det helt enkelt. Nu vet jag ju lite mer, tack för smak
Paula, läsning är ju frivilligt… 😳
Tio delar är mycket, men det är ju lika många delar i Jan Guillous romansvit Det stora århundradet.
Robert W, äldre hundra år gamla översättningar är långsamma att läsa.
Jag tycker mig känna igen namnet. Har du inte haft smakebit(ar) ur tidigare böcker förut?
Jag läste Romain Roland för ganska länge sedan då jag började beta av Nobelpristagare bakifrån. Och nog var det väl denna jag jäste? Huvudpersonen var kompositör, vill jag minnas.
Monika, första gången jag läser Rolland.
Mösstanten, huvudpersonen är en känd kompositör.
Tack för smakbiten. Kände inte alls till dessa romaner.
Åsa, hundra år gamla Nobelpristagare kan vara svårt att få tag på, lite gammaldags språk.
Skicka en kommentar