En enda sommar av Joakim Hedin

En enda sommar (2023) av Joakim Hedin är första delen av De fyra årstiderna. Om familjehemligheter och om att hitta sig själv genom att göra upp med sitt förflutna, full av oförglömliga, hjärtevärmande karaktärer.
Prästen Mona-Lisa är frånskild och fast på en arbetsplats där hon inte trivs. När moster Gerd visar sig ha efterlämnat ett arv och Mona-Lisa är övertygad om att det gäller stora ägor med värdefull skog säger hon därför omedelbart upp sig – bara för att konfronteras med ett arv på några tusenlappar och en ruffig camping i Dalarna.
Väninnan Ann-Christine övertalar Mona-Lisa att försöka driva campingen över sommaren och hon beger sig till Orsa. Väl på plats möts hon av missnöjda gäster, objudna fjällkor och argsinta grannar, men hon är ändå fast besluten att göra tillvaron trivsam. Campingen har en alldeles unik charm och Mona-Lisa finner en förtrogen i August, en klok äldre herre som kände hennes moster väl.
Samtidigt växer oron inför midsommar, en storhelg som alltid rör upp mörka minnen och som hon kommit att avsky. Hur ska hon kunna leverera det traditionella midsommarfirande som campinggästerna förväntar sig?  Modernista.

Majvädret var ännu ombytligt och våren hade bitvis kommit av sig, men snart väntades morgonvärmen krypa så pass högt upp på termometern att hon kunde gå över till jeansjackan. Skönt! Våren och hösten var sannerligen hennes årstider. Sommarens alla krav ville hon helst slippa. Ändå infann sig inte glädjen helt och hållet denna vår och det var som om Ann-Christine kunde läsa hennes tankar. »Men vännen, hur är läget egentligen?« Ann-Christine försökte möta hennes blick med sina pigga klargröna ögon inramade av mörka kattögonformade bågar. »Har Mona-Lisas leende falnat?« undrade hon bekymrat.
Mona-Lisa ja. Hur ofta har hon inte fått frågan om hon var döpt efter Leonardo da Vincis berömda målning, den som hängde på Louvren i Paris, med sitt hemlighetsfulla leende. Flera smakbitar: HÄR.