När vi reste i Frankrike förra månaden så besökte vi även minnesplatsen för landstigningen i Normandie den
6 juni 1944. Starkt, över 9 000 unga män miste livet. Såg en minnesbok
D-Day The Invasion in Photographs på loppis (letade böcker till treåringen, slutsålt i bokaffär). En händelse som vi inte får glömma. Fast människa glömmer fort, efter en generation minns ingen längre.
Vacker plats vid havet precis ovan där det hände.
Det finns en bra utställning med filmer, foton, föremål.
13 kommentarer:
Annars finns det väl mycket litteratur om andra världskriget och dokumentärer också.
Mösstanten, klart att det finns massor med krigslitteratur, men det var just där vi var.
Du har helt rätt. Man glömmer snabbt. Tycker också att jag med åren slutat bry mej. Orkar inte!Men visst minns jag alla rader av vita kors, sedan vi besökte platsen för si så där 30 år sedan. Och det röda jag kan tycka är att krig, förstörelse och människooffer är helt sjukt. Tänk att man aldrig lär sig...
Det finns en gräns, mycket elände i nyheterna, man kan och orkar inte ta till sig allt, det betyder inte att man inte bryr sig.
Jag tror inte att vi glömmer men den bistra sanningen är att vissa inte lär sig av tidigare generationers misstag. I länder som var med i andra världskriget minns man mycket och det sitter djupt hos många.
Znogge, jag ser ju att det är stor skillnad mellan Sverige och Finland, nu lever inte många som minns.
Er resa måste ha varit fantastisk.
Kan f ö rekommendera "Den längsta dagen" av Cornelius Ryan, för den händelse du inte redan läst den.
Klimakteriehäxan, vår kryssningsresa i Normandie innehöll stor variation, väckte intresse att lära sig mer.
Jag har varit med familjen i Normandie när jag var kanske tio. Vi besökte inte monumentet men det ser ut att vara en tänkvärd plats.
Ylva, det blir många tysta tankar där
Jag besökte alla monumenten. Var på en bussresa med Scandorama och mycket duktig guide. Inte så längesen. Tror nog att jag skulle kunna återse detta. Man blir stum. Förstår inte krigen.
Geddfish ♥ går inte att förstå, bara förlorare...
Skicka en kommentar