I slutet av 1990-talet hade den då nästan 60-åriga Annie Ernaux ett förhållande med en trettio år yngre man. Under några månader levde hon som den passionerade kvinna hon var som ung, och på så vis blev kärleksrelationen en resa i tid och en erfarenhet som hjälpte henne över ett hinder i sitt eget författarskap. Den unge mannen blev också en spegel av henne själv och den klassbakgrund hon med bestämda steg lämnat bakom sig.
En lite vemodig berättelse, Annie Ernaux senaste bok, om ett förhållande som väcker många minnen. Han gav njutning och fick henne återuppleva det som hon aldrig hade föreställt sig att hon skulle få återuppleva. Hon tog med honom till ställena som hon ofta hade besökt under studieåren. Hon ville känna sig övertygad om att ingen annan njutning överträffade njutningen i att skriva en bok.
6 kommentarer:
Den här boken måste jag läsa, så tack för påminnelsen. Det är spännande med de senaste årens nobelpristagare som skriver på så olika sätt. Så har det kanske alltid varit. Kanske lägger jag märke till det mer nu när jag har mer tid att ägna åt läsning. Men spännande är det likafullt.
Mösstanten, denna är helt nyskriven bok av Ernaux, även på franska.
Tack för tipset. Den boken vill jag gärna läsa.
Znogge, inte speciellt tjock heller…
Tack för tipset, ska notera den här boken!
Veiken, jag tycker mycket om Annie Ernaux böcker, boken om hennes mor är fin.
Skicka en kommentar