I Selma Lagerlöfs självbiografiska svit omnämns hennes far - i Lagerlöfforskningen ofta kallad författarens musa - som en oemotståndlig charmör, trots att situation efter situation på skriande vis efterfrågar hans kärlek. Han kallas kraftkarl, fast tydligtvis är han en man utan kraft. Lagerlöf beskriver honom som en underbar far, men av den faderliga omsorgen ser vi inga tecken alls. Mot slutet är fadern helt frånvarande, men har satt svårutplånliga spår, genom att förslösa allt familjen ägt.
Novellresan 2024 hos Ugglan.
Mars: Mårbacka.
När Selma Lagerlöf började skriva självbiografiskt utmanade hon sig själv och sitt tidigare författarskap. »Mårbackaböckerna« - Mårbacka [1922], Ett barns memoarer [1930] och Dagbok [1932] - är en osentimental självbiografisk berättelse där inte minst mannens svek hamnar i förgrunden.
Barnjungfrun
Många små berättelser om familjen, om de tre barnen och deras barska barnjungfru som inte vet så mycket om barn. Back-Kajsa vet inte hur man leker med barn, läser inte för dem. Och lilla Selma på tre år och hade ont i en höft och hade svårt att gå. En morgon vaknade hon ensam, alla hade gått ner från den branta trappan.
"En sådan människa tycktes ju inte vara enkom skapad till barnpiga, och fru Lagerlöf hade också varit i stort beråd, innan hon stadde henne. Inte hade hon varit i tjänst förr, inte hade hon något gott att brås, och inte var hon van vid folkskick"
6 kommentarer:
Har inte läst men den kan bli aktuell. Låter intressant och författaren är definitivt intressant tycker jag.
Znogge, väldigt intressant med Selmas självbiografi.
Jag älskar bokstavligen Selmas memoarer. Fantastisk läsning.
Klimakteriehäxan, lite hisnande emellanåt.
Har bara läst den första Mårbacka-boken, men de andra väntar i hyllan!
Helena, riktigt intressant läsning.
Skicka en kommentar