Byrackan (Gypsy, the Mongrel) av Virginia Woolf är en av hennes senare noveller. Woolf var en varm hundvän och skrev en hel del om sina hundar, bland annat denna novell om en riktig byracka som en dag klev in i hennes liv. Ett antal personer diskuterar sina hundars drag och natur - om de verkligen talar om hundar? Översättning av Margareta Ekström.
"Och en dag försökte vi skoja med henne. Vi gav henne ett plommon med kärna i. Vad kommer hon att ta sig till med det? undrade vi. Kan ni tro det, för att inte såra oss tog hon plommodet i munnen, och så, när ho trodde att vi inte såg, släppte hon ner kärnan i sin vattenskål och kom tillbaka med viftande svans. Det var som om hon sa: 'Där lurade jag er allt!'" (sid 16)
Novellresan 2024 hos Ugglan.
April: Djurriket.
4 kommentarer:
Det låter som en sympatisk novell helt i min smak!
Znogge, gissade det, Virginia Woolf tyckte mycket om hundar 🙂
Jag gillade den här!
Ugglan, Woolf är duktig på att få fram nyanser.
Skicka en kommentar