På en målning av Gustaf Cederström sitter Karl XII på ett fält utanför Poltava. Året är 1709 och det nordiska krigets viktigaste slag har nyss ägt rum. Under ledning av tsar Peter den store har ryssarna besegrat den svenska armén och Karl XII är sårad. Men han är inte ensam. Bredvid honom står den ukrainske hetmanen Ivan Mazepa och pekar ivrigt ut över landskapet. Vad pekar han på? Och vad kan den gåtfulla samvaron mellan de två männen från öst och väst betyda? En källa, flera perspektiv:
Charlotta Krispinsson: Cederström och historiemåleriet
Staffan Vahlquist: Stora män vid Poltava
Janken Myrdal: Den pontiska stäppen
Jesper Roine: Rysslands ekonomiska framtid
Michel Ekman: Minnet av öst, drömmen om väst
Marie Silkeberg: Bly
Peter Handberg: Dödens landskap
4 kommentarer:
Verkar intressant. Både aktuellt och historiskt.
Mösstanten, Essä har alltid intressanta teman, tidskriften finns på biblioteket.
Jag har läst Poltava av Peter Englund den övertygade mig om att ett gammalt talesätt stämmer, ett imperium håller tre generationer. Den första bygger upp det, nästa förvaltar det och den tredje kör det åt helvete. Karl den tionde erövrade södra Sverige från danskarna. Karl den elfte byggde upp en fast arme genom indelningsverk och soldattorp. Sen kom Karl den tolfte och tog med sig den ut i ingenting. Över hälften frös och svalt ihjäl innan dom kom till Poltava.
Stor krigarkung knappast vilket påminner mig om ett annat talesätt när det gäller krig. Amatörer tänker taktiskt, profesionella tänker logistiskt.
KajsaLisa, det låter trovärdigt att ett imperium håller tre generationer.
Skicka en kommentar