Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
04 augusti 2024
Tjuvar, lik, fala quinnor av Dario Fo
Tjuvar, lik och fala quinnor : Fem pjäser (Settimo: ruba un po' meno 1963) av Dario Fo, italiensk Nobelpristagare 1997.
1959 presenterade Fo fyra nya pjäser, bland dem Markisens malicer. Den byggde han på motiv ur folkliga farser från 1800- talet, fyllda av vidunderlig intrig och vanvettiga upptåg. Dario Fo har åstadkommit en farskonstens renässans i sitt hemland. Han smälter samman satir, komik och grotesk till en scenkonst som direkt drabbar publiken och framför allt dess skrattmuskulatur. Hans surrealistiska dårhumorn, crazyn har påverkat Bröderna Marx och sentida galgfåglar Danny Kaye och Jacques Tati. Översättning: Bertil Bodén.
Fem pjäser: En målare kommer sällan ensam. Bättre en tjuv i huset än en fnurra på tråden. Lik till salu. Den nakne mannen och mannen i frack. Marcolfa eller Markisens malicer (= ondska, elakhet, illvilja).
Bättre en tjuv i huset än en fnurra på tråden:
Tjuven är inne i det fina huset och letar efter bra tjuvgods när husets telefon ringer. Det är hans fru som undrar hur det går och önskar att han tar med sig något till henne. Husets herre kommer hem med med sin älskarinna, för husets fru i deras sommarhus. Tjuven gömmer sig i det stora golvuret. Många förväxlingar när husets fru kommer hem med sin älskare, och även tjuvens fru kommer dit. Ganska rolig ordväxling. Dario Fo har skrivit två olika slut till farsen.
Mannen Det är bättre med visky eller gin: tre kupor och så är man på örat.
Tjuven Nja... jag gillar inte visky, det smakar fotogen.
Kvinnan (som fyllt på ett bräddat glas) Det här smakar inte fotogen, det är äkta skotsk. (Visar fram etiketten på flaskan)
Tjuven (smakar av) Jag är ledsen, frun, men det här inte skotsk, inte ens kanadensisk, smaka själv.
Kvinnan (smakar och gör en sur grimas) Äääää... han har rätt, det är inte ens kanadensisk. (Vänder sig mot mannan) Dom har lurat dig.
Mannen (som hällt i ett glas åt sig själv) Tjuvar, skurkar... det här märket fick jag betala för... (Efter att ha smakat) Mmm, det är väl inte så illa... inte skotsk precis, men inte smakar den dåligt.
Tjuven Men om dom har låtit er betala för skotsk vara, så är dom riktiga tjuvar ändå. (Betraktar flaskan) Jag slår vad om att den är från Livorno.
Mannen Hur vet ni det?
Tjuven Jag gjorde lumpen i Livorno. (sid 62) Flera smakbitar: HÄR.
Svenska Akademiens motivering 1997:
”som i medeltida gycklares efterföljd gisslar makten och upprättar de utsattas värdighet”
Etiketter:
Humor,
Italien,
Nobelpristagare,
romaner 2024,
Teater
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Skandal att fuska med skotsk whisky! Tack för smakbiten!
Robert W, ja, och mycket annat! 🙂
Svårt att läsa utifrån ett manus
Men säkert sevärt som pjäs.
Anna-Lena, säkert roligt att se, inte svårläst.
Tack för smakbiten. Den verkar ha sina poänger :D
Har inte läst Fo och är osäker på om han är något för mig. Jag är inte så förtjust i humor. Haha, det låter som om jag är en sur typ. :)
Znogge, ganska rolig pjäs 🙂
Bokdivisionen, svårt med roliga böcker. Jag är nyfiken på Nobelpristagare.
Tack för smakebiten.
gillar surrealistisk dårhumor. tack för smakebiten!
Det här går högt ovan mitt huvud, skulle inte begripa ett jota. Tack för smakbit!
Dario Fo känner jag ju till, men jag visste nog inte att han skrev böcker också.
Minns att han fick nobelpriset, men jag mindes det som mer nyligen. Så blir det när man blir äldre...
Paula, du skulle garanterat begripa och skratta om du såg farsen.
Monika, de flesta pjäser är väl nedskrivna…
Sett mycket teater som barn, mormor jobbade på Svenska teatern i Hfors. Men fars har aldrig roat mig, inte revyer heller...
Paula, folklig fars fick Dario Fo Nobelpris för, gammal tradition.
Skicka en kommentar