Varken historia eller skola var kul, vår lärare var född typ 1900 och lektionerna bestod av lärande av viktiga (?) årtal, utan kontext, utan bakgrund. Sedan var det mycket om andra världskriget, Finland som förlorade Karelen, många släktingar drabbade och inblandade, min far som fick lämna sitt hem som barn och fly. Det tog sin tid innan jag aktivt sökte böcker om historia, hade fått nog.
Fast kvinnors historia var jag intresserad av, deras möjlighet till utbildning. Boken om Marie Curies liv gav ett starkt intryck, var faktiskt ganska nära bli forskare. Läst om hennes liv med barnbarn.
Som göteborgare har man hört talas om Jubileumsutställningen på Liseberg 1923 och därför blev jag nyfiken på Den stora utställningen av Marie Hermanson, göteborgskt.
Sommarens läsupplevelse var Den sista bokhandeln i London (The Last Bookshop in London 2024) av Madeline Martin, maken läste också. London 1939, nattliga bombningar, ransoneringar, men bokläsande upphör inte.
Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
18 september 2024
historia - kultur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Den sista bokhandeln låter tragiskt.
Du har också Den stora utställningen med. Tänk, jag som blev så besviken på den att jag avmarkerade Pestön. Jag som har tyckt så mycket om allt jag läst av Hermanson tidigare. Omslaget är otroligt snyggt i alla fall. Marie Curie är ju en spännande person, har dock inte läst någon av böckerna. (Däremot Boken om Blanche och Marie, men den tyckte jag verkligen inte om).
Vet inte varför jag blev anonym.
Den sista bokhandeln i London är en fin läsupplevelse. Man kan nog inte gilla allt av en författare. Per Olov Enquists bok har jag inte vågat läsa, finns i bokhyllan...
har inte läst någon av dina böcker. men kvinnohistoria är alltid lika intressant
Mrs Calloway, finns så många bra klassiker, borde nämna fler
Ibland behöver man tid för att ta till sig vissa händelser eller få tillbaka intresset. Själv hade jag bra lärare i historia och gillade verkligen ämnet. Bra att man uppmärksammar kvinnors historia på ett annat sätt numera.
Jag hade inte heller några bra historielektionsupplevelser i skolan. En urtråkig lärarinna. Intresset kom senare i livet.
Znogge, bara finskläraren och matteläraren trivdes jag med, hon gjorde mig intresserad av litteratur.
Geddfish ♥ skönt att intresset kan komma senare.
Skicka en kommentar