Brännaren (2024) av Anders Sundkvist, uppvuxen i Arvidsjaur och Luleå. Modernista. Brännaren är fristående uppföljare till Återvändaren (2021), som nominerades till Årets bästa debut av Svenska Deckarakademin, och Akrobaten.
En iskall natt i januari brinner det för första gången. Mot den svarta himlen står lågorna höga från Bäckströmsgården. Tre nätter senare sätts Blomkvists kåkar nere vid Örviken i brand. När elden härjar en tredje gång och tar Axelssons ladugård sprider sig skräcken på allvar i norrbyarna. Vem är det som bränner och varför? Går gärningsmannen att stoppa innan människoliv spills?
Samtidigt är kriminalpolisen Erik Borg tillbaka i hemstaden Luleå, ofrivilligt tagen ur tjänst efter ett tveksamt ingripande han gjort tillsammans med kollegan Linda Ndege. I väntan på den internutredning som ska avgöra deras framtid hjälper de kollegorna i norr med de mystiska bränderna.
Utredningen leder Erik och Linda allt djupare in i norrbyarnas mörka hemligheter, där snart också deras egna liv och säkerhet står på spel.
Efter en stund gled de tyst och sakta genom den nedsläckta bykärnan. Här låg husen tätt i jämförelse med områdena kring infarten till byn; en blandning av klassiska norrbottensgårdar och relativt nybyggda villor med garage och uthus från sjuttio, åttio och nittiotal. De såg skyltar om närodlat och viltkött under en av gatlyktorna. En gammal snötyngd mjölkpall i en korsning. Uppe i en backe stack ett smalt kyrktorn upp. En bit bort där vägen krökte låg den långsmala skolbyggnaden som numera tjänade som föreningsgård.
– Rena julkortet, sa Linda när de svängde runt kröken. Efter dryga kilometern föll strålkastarljuset på skylten Örviken och där vek Erik av in på en smalare oplogad väg, där tidigare hjulspår gjorde att de kunde ta sig fram.
– Fyrhjulsdrift hade varit jävligt fint, konstaterade Erik när däcken slirade och snösträngen i mitten skrapade mot under redet. (sid 79)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar