Mejl (2024) av Ludvig Köhler, Michael Larsson
Brevromanens tid Àr inte över.
Olika vÀnskaper krÀver olika tekniska lösningar. I januari 2022 börjar tvÄ mÀn i tvÄ stÀder att skriva till varandra. BrevvÀxlingen blir snabbt avgörande för dem, ett forum dÀr vardagsliv möter litteraturliv, dÀr böcker och vandringar, krogbesök och radioprogram skÀrskÄdas. Partners och pappor, Kalle Lind och Lars Norén, Harvest och Bullen. Men texten börjar ocksÄ snart att handla om sig sjÀlv, om att skriva, om brevet som form, och det som till en början var en biprodukt blir till sjÀlva verket i sig. En synkronicitet vÀxer fram. Med stark nukÀnsla tecknar Ludvig Köhler & Michael Larsson i Mejl ett totalt oironiskt dokument över tiden vi nyss levde i.
"Jag tĂ€nker att jag fortfarande mĂ„ste lĂ€sa hans bok, men har inte haft tid. Tiden gĂ„r sĂ„ fort. Ăr glad att vardagens lunk Ă€r tillbaka med full kraft och att man bara kan tuffa pĂ„. MĂ€rker att jag mĂ„r bĂ€ttre av att ha fasta rutiner och tider och inte dricker lika mycket som pĂ„ sommaren. I det Ă€r man hopplöst svensk, liksom lite för dĂ„lig pĂ„ att leva fritt, istĂ€llet Ă€r man bunden till de enklare rutinerna, som ur ett större perspektiv kanske inte Ă€r sĂ„ vĂ€sensskilda frĂ„n de ortodoxa judarnas inrutade aktiviteter, som ser likadana ut, Ă„r efter Ă„r. I ett annat liv, i ett annat tidevarv hade man kanske varit en ortodox jude som stod och mĂ€ssade och sedan skyndade sig hem för att hinna anvĂ€nda spisen innan solen gick ner. Eller för den delen en lantbrukare utanför Sala som oroar sig för att pengarna inte ska rĂ€cka för att köpa mer hö till boskapen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar