Till klarhet (Pasado en claro) av Octavio Paz
Början på långdikt i svensk tolkning av Lasse Söderberg:
Själen avlyssnar
inre steg snarare än skuggor,
tänkta skuggor snarare än steg
på ekots stigar
som minnet skapar och suddar ut:
utan att vandra vandrar de
över detta nu, brospann
byggt från bokstav till bokstav
Som duggregn i glöd
hörs stegen inom mig skrida
mot platser som blir till luft.
Svenska Akademiens motivering 1990:
”för en lidelsefull diktning med vida horisonter, präglad av sinnlig intelligens och humanistisk integritet”
4 kommentarer:
Tack för de fina raderna.
Mösstanten, en riktig långdikt, förståeligt att Paz fått Nobelpris.
Nädu, en sådan massa vackra ord, de fixar inte jag. Tur att det finns massor litteratur... och poesi... även för vanliga människor.
Anna-Lena, haha, Tomas Tranströmer skriver ju för "vanliga" människor, det är nog vanesak att läsa varierande texter.
Skicka en kommentar