Om att ändra sig (Changing My Mind 2025) av Julian Barnes
Han har upptäckt att till och med hans mest förankrade åsikter med tiden har förändrats på ett sätt han aldrig kunnat ana. Det kan gälla såväl språkliga tvisteämnen som politiska ställningstaganden. För att inte tala om hur det kan vara att läsa om en gammal favoritbok. Även synen på själva tiden har förändrats. Otåligheten att komma vidare har ersatts av en eftertänksam vilja att bromsa.
Barnes skriver i sin alldeles egna stil, en brittiskt sofistikerad, mycket finstämd stil, inte alls högdragen eller överlägsen, men skärpt till tusen och samtidigt ledig. Personligt, brittiskt. Han kan konsten att göra en utvikning från ämnet, berätta en story within the story som är så intressant att den nästan tar över. Ändå landar han lika mjukt när han återvänder och tar upp tråden igen, helt obesvärad.
Men jag tror ändå att ett gott språk till sist övervinner ett dåligt, och att förvillarna kommer att besegras, delvis av styrkan i själva språket.
Samtidigt, även om jag uppskattar den oändliga formbarheten hos det språk jag använder i mitt skrivande, finns det förändringar som jag inte gillar. Inom den toleranta tidigare lexikograf bor en grinig gammal gubbe. För att räkna upp några av mina stötestenar: jag avskyr hur "storied" (omtalad) håller på att ersätta "historic" (historisk), och "paraphrase" (parafrasera) används i stället för "adapt" (omarbeta) bernur har läst: HÄR
4 kommentarer:
Språk är intressant. Hur ord och uttryck kommer och går. Nu är det narrativet som regerar.
Anna-Lena, Julian Barnes tar upp många saker och språk ligger varmt om hjärtat för honom.
Det är nog inte helt ovanligt att vissa åsikter förändras under resans gång. Plötsligt inser man att man tycker annorlunda. Tur är väl det att man kan förändras.
Znogge, bra att man kan ändra sig, livet och världen förändras.
Skicka en kommentar