Andra året på den lilla skolan på klippan (Rules) av Jenny Colgan.
Som barn älskade Colgan läsa internatskoleböcker, som inte alls liknade den tråkiga katolska skolan hon gick. Colgan älskade Enid Blytons Malory Towers och St Claire-böcker. Hon hittade inget för vuxna och ville skriva själv.
I den andra delen om den lilla skolan på klippan återvänder vi till Downey House, flickinternatet vid Cornwalls kust. Maggie Adair trivs som lärare och är nu förlovad med sin trygge pojkvän Stan. Men varför kan hon inte sluta tänka på David McDonald, kollegan från pojkarnas internatskola som ligger alldeles i närheten? Samtidigt hotas rektorn Veronica Deverals perfekta fasad när en ny lärare anländer till skolan. Daniel Stapleton, den nya läraren, riskerar att tvinga fram en hemlighet hon trodde var begravd för alltid.
"Första kvällen satt tjejerna uppe och drack och skvallrade till sent inpå natten. Fliss mamma och pappa hade äntligen börjat låta sin dotter dricka kaffe och det kändes vuxet på något sätt.
Kvällens största samtalsämne var förstås Will Hamton. Fliss hade varit småförälskad i honom i ett år nu. Hon hade fått upp ögonen för honom när han började spela band. Hon hade ansträngt sig förra läsåret för att kunna gå på en av hans konserter att hon nästan hade blivit utsparkad från skolan. Och nu skulle han börja på pojkskolan!" (sid 27)
8 kommentarer:
Det där med internatskola grep också tag i mig när jag var lite. Det räckte med att läsa Enid Blytons femböcker. De andra har jag inte läst, men inspirerad av Femböckerna lekte jag att också jag var på internatskola.
Nya liten serie av Jenny Colgan. Hon är produktiv. Ska nog försöka läsa dessa. Feel good..
Mösstanten, Golgans favoritböcker, kul att hon skrivit internatskoleböcker anpassat till vuxna 🙂
Anna-Lena, egentligen gamla böcker som hon skrev under pseudonym.
Har tittat på dem men ännu inte läst. Tröttnade lite på hennes böcker...
Znogge, gillar Colgans fina miljöbeskrivningar, man är verkligen där, och hon är duktig på mänskliga relationer.
Visst verkade det spännande när man läste om internat - men ofta var det nog inte så särskilt mysigt ... Colgan är obegripligt produktiv, den här serien hoppar jag troligen över. Har inte läst henne alls på ett tag.
Klimakteriehäxan, Jenny Colgans internatskola liknar inte Jan Guillous Onskan, hon är duktig på mänskliga relationer, när problem uppstår så hittar man lösningar.
Skicka en kommentar