Själasörjaren av Sara Rörbecker

Själasörjaren (2025) av Sara Rörbecker, hennes debut, en psykologisk spänningsroman om skuld, lojalitet och att konfrontera människans allra mörkaste sidor. Modernista.

Prästen Anna söker sig efter ett kraschat förhållande tillbaka till sin barndoms Småland för att börja om. Hon påbörjar flytten till en gammal prästgård utanför Askeryd, men innan flyttlasset ens hunnit fram skakas det lilla samhället av en tragedi: en liten flicka, Emmy-Lo, har försvunnit spårlöst i de mörka skogarna.
     Sökandet efter flickan förenar Missing People, jaktlag och hela bygden, men för varje dag som går ökar människors känsla av förtvivlan och misstänksamhet. Anna kastas rakt in i dramat. Hon blir en oumbärlig stödperson för de drabbade, varav en är Emmy-Los mamma, Rebecka, som håller ihop av ren vilja.
    Det finns också en man som söker stöd i förtroende. Anna misstänker att han bär på en mörk hemlighet – kanske rentav nyckeln till Emmy-Los försvinnande. Men i sitt yrke är Anna bunden av absolut tystnadsplikt, och snart dras hon in i en moralisk mardröm som hotar att förgöra allt hon tror på.

   "Hur är det med Elna?" frågade Anna, och ställde försiktigt upp soppskålen på en blåmålad vägghylla, mellan två ganska fula figurer i keramik som säkert var dyra.
    Michaela återgick till porslinet medan hon tänkte på sin mormors mor, Elna, som bodde på Antuna äldreboende och som rimligen inte hade lång tid kvar i livet. Det ulliga håret, de knotiga händerna som hade klappat så många kinder. Elna var den enda släkting som Michaela hade kvar, hennes enda ankare till det som hade varit bra i barndomen – förutom Anna förstås. Michaela drog ett andetag för att hålla rösten stadig:
    "Det är som det är med Elna. Men hon är fortfarande en solstråle, alla älskar henne."
    Nora kom in, bar med sig en frisk vind av höstluft. Hon klampade av sig skorna ute i hallen och ropade att hon ville grilla marshmallows i öppna spisen i vardagsrummet. (sid 45)