Där rosor aldrig dör av Kristina Agnér

Där rosor aldrig dör (2025) av Kristina Agnér Modernista.
I juli 1998 hittas artonåriga Ylva Isander brutalt mör­dad nära sitt hem utanför byn Tosseboda i Småland. En grupp ungdomar som umgicks med Ylva hamnar i poli­sens fokus, men mordet klaras aldrig upp och förblir ett olöst trauma för både anhöriga och trakten i stort.
    Hösten 2018 bor Ylvas lillasyster Dagmar »Daggi« Isander kvar i barndomshemmet hos sin åldrande far. Han har aldrig gett upp hoppet om en lösning, medan Daggi arbetar som åklagare och har accepterat att alla frågor inte får svar. Men när Daggis kusin omkommer i en våldsam eldsvåda rivs de gamla såren upp igen.
     Samtidigt börjar en lokal journalist undersöka Ylvas död för true crime-podden Småländska Mord. Snart står det klart att någon i bygden är beredd att göra vad som helst för att sanningen aldrig ska komma fram.

    Plötsligt tog musiken slut. Det enda som hördes var ljudet av tunga regndroppar som smattrade ner i vattenpölarna. Längst ner på tv-skärmen syntes datummärkningen: 12/07/1998.
    Det hade varit dagen före eldsvådan.
    Inspelningen tog slut och ersattes av myrornas krig. Tyst- naden väckte en molande värk till liv i Daggis mage, och hon började pilla med cigarettpaketet.
    På senare år hade hon begränsat rökandet till högtider, eller när vardagsstressen blev för hög. Men sedan Lisens bortgång hade hon släppt på gränserna. Som barn hade hon alltid avskytt när Margareta stått hukad under spiskåpan med sin cigarill. Efter Ylvas död, när orken sinat och de vuxna inte haft något mer att säga varandra, hade mamman flyttat sig bort till ett öppet fönster. Där hade hon stått och tittat ut, som en fjäril som varit instängd så länge att den inte såg sin chans att flyga ut när den kom.
    Efter föräldrarnas skilsmässa hade Daggi fört sedvänjan att röka inomhus vidare, trots att hon visste att det inte var bra. (sid 37)