Tyngd : myten om Atlas och Herakles (2006) av Jeanette Winterson.
Ingår i Mytserien. Winterson har här skrivit sin version av myten om Atlas och Herakles. Den ansvarstyngde Atlas bär världen på sina axlar medan Herakles tar sig rätten att skövla den. Författaren berättar även om sin egen uppväxt och längtan ut till stjärnorna.
"Jag vill berätta historien om igen" - så börjar den brittiska författaren Jeanette Winterson sin mästerliga version av den antika myten om Atlas och Herakles. Winterson har berättat att hon visste vilken myt hon skulle välja redan innan hon avslutade telefonsamtalet med erbjudandet att vara med i den världsomspännande och prestigefyllda Mytserien.
- Mina vänner påstår att jag har ett Atlaskomplex, säger hon själv - och det går inte att ta miste på det personliga engagemanget i berättelsen om titanen som bär världen på sina axlar. Lekfullt och personligt skildrar Tyngd två väsensskilda sätt att hantera sin egen styrka i mötet mellan dessa giganter. Den ansvarstyngde Atlas bär tappert världen på sina axlar utan att försöka smita, medan Herakles tar sig rätten att skövla den. Här ryms både burlesk och ett brett antikt vetande, samt en portion bondförnuft. Jeanette Winterson vidgar myten om Atlas och Herkules till ett svindlande stort perspektiv, där både geologi och astronomi får plats. Hon för också in sitt eget livsöde i myten, berättar självutlämnande om sin ensamma uppväxt och längtan ut bland stjärnorna, bland annat med hjälp av rymdhunden Laika, emblematisk för en hel generation ensamma barn på sextiotalet . Med en självklar poetisk logik blir det Laika som slutgiltigt befriar Atlas ur hans fångenskap.
I en sekund stod Atlas stum. När han sedan granskade Herakles flinande ansikte insåg han att han hade blivit lurad. Den baksluge Herakles hade ingen hjärna men gott om listighet.
Vad kunde Atlas göra? Han ville slunga universum mot Herakles, krossa honom, utplåna tiden och få historien att börja om från början.
"Såja, Atlas", sa Herakles. "Du har haft ditt lilla roliga"-
Sakta, så att inte en droppe mjölk gick till spillo, drog Atlas ner Kosmos på sina axlar och böjde sig under sin börda. (sid 82)
4 kommentarer:
Den skulle jag gärna vilja läsa. Jag har läst så lite av Jeanette Winterson egentligen.
Mösstanten, denna är helt annorlunda, mitt fjortonåriga barnbarn har koll på grekisk mytologi, det har inte jag, boken är rolig på sitt sätt, välskriven.
Det låter spännande att ta sig an en myt på det viset. Intressant!
Znogge, ska nog visa boken till fjortonåringen som kan väldigt mycket om gamla myter.
Skicka en kommentar