grannar - kulturkollo

"Berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar!" föreslår Kulturkollo.

Flytten till Cornwall av Liz Fenwick berättar om den 38-åriga konstnären Maddie Hollis som blivit änka och ärver ett hus i Cornwall av en kvinna hon inte känt. Eller finns det rötter? Maddie har vårdnaden om fosterdottern Hannah. Maddie saknar pengar, ganska fort lär hon känna snälla hjälpsamma grannar.

Volvo Lastvagnar av Erlend Loe handlar mindre om lastvagnar och mer om volvoarbetare Birgers 92-åriga änka Maj-Britt och hennes jämnårige granne, som är scout och lär Doppler från Oslo att knyta knopar.

All Världens berättare Julnummer 1949 innehåller trevlig läsning, bland annat Ellen Berg som berättar hur det var att vara Strindbergs granne i Blå Tornet.

veckans tyngsta; Montaigne, Woolf

Tyngst både till innehåll och vikt. Att slå dank med virtuositet : reträtten, sysslolösheten, essän av Emma Eldelin väger 1,6 kg med sina 574 sidor, ett stadigt läsbord kommer till nytta. Eldelin har undersökt förbindelserna mellan Montaigne, Charles Lamb, Virginia Woolf och Jenny Diski. Ellerströms ger alltid ut intressanta kvalitetsböcker.

Att dra sig tillbaka och hylla ledigheten och hylla ett liv i ledighet och ingenting-görandet i stillsam tillbakadragandet, fyllt av eftertänksam kontemplation har varit mäns privilegium. Sysslolöshet och avskildhet, kärt ämne i litterära essäer. Jag tänker på pastor Tomas Sjödin som skrivit många böcker om ämnet, fast inget som litteraturforskare fördjupat sig i.

Virginia Woolf hade en bredare läsekrets som essäist än romanförfattare under sin livstid, det har Hermione Lee skrivit i biografin om Woolf. Professor Lisbeth Larsson skriver att Woolf motsäger sig alla typer av etikettering, hennes skrivande genomsyras av en stark kritik av kvinnors privata och samhälleliga villkor (sid 360).

Ett kärt ämne även för Arne Melberg som i Essä : urval och inledning (bara  
1 kg och 500 sidor) har fördjupat sig i Virginia Woolfs essäkonst.

Här kommer natten av Charlotte Aquilonius

"Så länge hade han förresten inte bott där. Inte när François Villon bevistade krogarna kring porte de la Bourdelle eller när Rabelais frekventerade Maison de la Pomme de Pin, inte heller på Victor Hugos tid, när de ruffiga kvarteren inspirerade till Les Misérables eller när Henri Balzac skrev Père Goriot.
   Nej, han hade kommit till Paris på tjugotalet och medvetet gjort diskret entré. Snart nog slog han ändå runt med latinkvarterens författare och konstnärer, blev Ernest med Hemingway och Gertrude med Stein" (sid 43)

Här kommer natten av Charlotte Aquilonius är hennes välskrivna debutroman som berättar om den nästan 26-åriga Milla som bor i fin våning på Södermalm och jobbar med blodsjukdomar på Södersjukhuset. Hon är tvillingsyster till Laura. Tid, plats och rum varierar, pastisch. Alla kanske inte ens är riktiga människor, som Milla säger.

"Utanför Violens kiosk hängde kvällstidningarnas gula löpsedlar. Den ena lovade en lista på Södermalms rikaste, den andra lockade med viktras före jul. Hon korsade Ringvägen vid Åhléns, tog sikte på blodcentralen Tappens ljusskylt som hade formen av en stor bloddroppe, svängde vänster efter hotell Clarion och vilade benen i backen ner mot Erikdalsbadets vintertomma bassänger." (sid 55)

Blodsugaren Duncan har tagit studentens lägenhet i besiktning:
"Han tyckte att det var fint som det var med de grönbruna sjögrästapeterna i vardagsrummet, bronsbumblingen över det brunbetsade soffbordet, ryamattan och de jeansklädda liggfåtöljerna som hans senaste erövring, upplockad på Ica Ringen, hade identifierat som Gillis Lungrens "Tajt" från 1973. Så fort Duncan fick ordning på attraktionen ville han visa lägenheten för många fler." (sid 91)

Modernista. Flera smakbitar: HÄR.