bibliotekarien tipsar

"Det är som guerillastrider mellan smalskuggor och ljusstrålar, men den spillrande månmjölken segrar och rinner snart ihop igen på denna sidan, krusas och bucklas, månstrålanda vifta på stjärtarna, simma som spermatozoer eller snärmsporer. En bit hitåt och holmen ger inte längre halvlä, den svaga brisen blir friare, vattenkrusningen mera storbucklig och ljusormarna vifta storslängiga. Månen skriver i hast på en massa romantikers växlar. Man ser på tills man tröttnar."

Månsken ur samlingen Det enkla och det svåra av Harry Martinson från trettiotalet är fint beskrivet av en stor naturälskare, som iakttar det allra minsta och det stora. En underbar text som framkallar bilder, trevligare än att stirra på en skärm.

24. Läs en novell med något runt i titeln.

jag deltar i Ugglans novellutmaning Novell III.

Livet kan börja av Sheila O'Flanagan

"Han gick nerför trappan till köket. Den röda muggen han hade druckit ur dagen innan stod fortfarande kvar på diskstället. Käkanda spändes ännu mer. Att ställa tillbaka disken så fort den torkat var en annan av hans regler. Det hade hon åtminstone kunnat göra." (sid 39)

Livet kan börja av Sheila O'Flanagan berättar om Imogen och hennes man Vince som behandlar henne som en prinsessa. Imogen själv har många gånger sagt hur lycklig hon är. Eller är hon?

"Vince hade uppmuntrat Imogen och Shonas vänskap, men ibland undrade han om de inte hade blivit för nära vänner. Han ville inte att Imogen skulle vara känslomässigt beroende av någon annan än honom." (sid 73)

Ett par år har Imogen planerat att lämna den kontrollerande maken och inte berättat för någon, inte ens för bästa vännen Shona. Imogen är ganska ensam, inga släktingar i livet. Som barn bodde hon i Frankrike och talar franska flytande. Under en jobbresa lyckas hon smita iväg, hon följer Planen; säger upp sig, stänger facebook-kontot, slänger mobilen. Som läsare undrar en om Vince lyckas spåra eller hitta henne. Vince är säker att Imogen inte kan klara sig utan honom, hennes pengar räcker inte länge heller.

"Det var att prata med någon utan att känna skuld. Det var känslan av att börja höra hemma någonstans igen. Att känna sig fri.
   Och att känna självsäkerhet. Hon hade visserligen känt självsäkerhet i sitt arbete, men varje gång hon pratade med Vince om sitt jobb och berättade om någonting som hon hade gjort bra, sa han att assistera Xonor Foley knappast var raketforskning. Att hon egentligen inte hade ansvar för någonting. Att hon trots de tjusiga titlar som folk slängde sig med numera inte var annat än en sekreterare." (sid 129)

Flera smakbitar: HÄR.

kultur i Iran

kanske lika bra att jag inte gifte mig med min persiske älskare

Persiskan Marjane Satrapi lever med sin svenska make i Frankrike, hon har skrivit flera småroliga serieböcker, exempelvis Persepolis 1-4 som berättar om hennes liv och uppväxt i Iran efter den islamistiska revolutionen, flytt därifrån och anpassning till friare västerländskt livsstil. Broderier om kvinnors prat om deras liv och vardag, ur persisk synvinkel. Mycket är universellt, vi kan skratta tillsammans.

Inte bara brittiska författare i min bokhylla: Mitt Iran av Shirin Ebadi berättar om sin kamp för sitt land och hon fick freds Nobelpris 2009.

fotbolls-VM i Ryssland och Enligt-O vill spana persisk kultur