böcker jag inte hann 2018 - topplista

Ibland blir böcker liggandes även om en gärna vill läsa dem. På tunn is : En resa till Antarktis av Jenny Diski är ett av mina nyförvärv.

Författarlivet av Virginia Woolf.

För en tvetydighetens moral av Simone De Beauvoir.

De åtta bergen av Paolo Cognetti.

Idioten av Elif Batuman.

Vecka 2: Böcker jag inte hann läsa under 2018, vill Johanna veta.

När de sista duvorna har tystnat av Assar Andersson

När de sista duvorna har tystnat av Assar Andersson börjar med letandet i Pildammsparken där det är mörkt som i ett kolschakt: "Cykelbelysningen och ficklampan fick jag inte med mig så jag använder mobilen till att lysa med. Känslorna är i uppror och jag kan inte tänka klart. Inte heller förlåta mig själv för att jag inte var mer bestämd och sade nej till min 15-åriga dotters beslut om att cykla upp i centrum en lördag kväll ensam. Dessutom skulle jag ha tagit notis om det fina vädret. En varm sommarkväll som denna är det upplagt för överbefolkade uteserveringar och allmänt stök."
Andersson skriver bra, starkt, en känner saknaden i varje mening, tillbakablickar, de lyckliga stunderna. Kan hämnd stilla smärtan? Finns det någon rättvisa?

"Det tragiska är att ingen verkar kunna förstå att tanken på själva övergreppet kommer att överskuggas av smärtan att varje dag under resten av livet tvingas leva med att någon har bestulit dig på det allra heligaste - ditt inre väsen." (sid 102)

har även läst: Det saknas en färg på Dalis palett av Assar Andersson.

Banaanitalo av Leo Ylitalo

Banaanitalo (2017) av Leo Ylitalo vann Finlandiapriset 2017, författaren är bosatt i Göteborg. Boken berättar om ung finsk arbetskraft på 1970-talet i Maraboufabriken, där många olika nationaliteter samsas. Många roliga historier uppstår, mycket skratt. Hemlängtan. Hyran på de små ettor dras av lönen.

"Hän tarkastelee pientä, kolmitasoista kirjahyllyä, jossa lojuu yksiön vakiosisustukseen kuuluvia ruotsalaisten kirjailijoiden - Selma Lagerlöf, Harry Martinsson, Karin Boye, Olof Lagercrantz ja August Strindberg - klassikkoteoksia. Pääasiassa kielen oppimisen vuoksi hän valitsee luettavakseen Strindbergin. Kirjailijan vaimojen joukossa oli suomenruotsalainen näyttelijä Siri von Essen. Takkutukkainen Strindberg näyttää romaanin takakannen kuvassa palavakatseiselta, miltei mielipuoliselta.

   Samassa Raimo muistaa lähes sanasta sanaan tekstinpätkän, jonka hän oli lukenut lukion oppikirjasta: "Strindberg oli ristiriitojen vaivaama, häilyvä sielu. Hänen elämäänsä kuuluivat viha, rakkaus, kolme avioliittoa, viisi lasta, konfliktit, rahavaikeudet ja kaikkialla häntä vaanivat demonit. Mutta henkilökohtaisen infernonsa keskelläkin Strindberg säilytti kielen suvereenisen hallinnan ja loiston ja kirjoitti itsensä maailmankirjallisuuden titaanien joukkoon."

    Strindbergin omaelämäkerrallinen romaani Ensam julkaistiin vuonna 1903: "Och så märkte man att ingen längre pratade om framtiden, utan bara om det förflutna, av den enkla grund att man redan befann sig i den drömda framtiden och icke kunde dikta någon mera."
   Tämä saa riittää lauantaipäivän annokseksi ruotsin kieltä, Raimo ajattelee, sulkee kirjan, astuu sandaaleihinsa ja lähtee ulos." (sid 27)