Fyndade ett par gamla tidningar om Edward VIII som ville gifta sig med Wallis Simson och avsade sig tronen. Hans lillebror, Elizabeths pappa, blev då kund.
Se filmatisering om deras liv: HÄR.
Hjärtat har sina skäl (1957) av Hertiginnan av Windsor är en romantisk sann berättelse om kungen som abdikerade för kärlek. Wallis Simpson var nästan en helt vanlig dam, som blev hustru till hertigen av Windsor. Madonnas film om henne hittade jag i mataffären, inte recensenternas favorit, men inte många i Sverige som vet vad WE betyder.
Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
28 januari 2019
idealisering av barndomen
Kristoffer Leandoer skriver i Vi Läser nr 1 2019 om idealisering som gått alldeles för långt. Vi idealiserar barndomen och ägnar resten av livet åt att längta tillbaka dit.
"Om man hela tiden har sitt eget inre förlorade barn för ögonen, kan det vara svårt att se de verkliga barn som man faktiskt har omkring sig. För att skriva behöver man, med Virginia Woolfs ord, ett eget rum. Men till det egna rummet hör en dörr som går att stänga. Och den har oftast hållits stängd.
Litteraturhistorien är full av dessa stängda dörrar, bakom vilka författare skriver i djup solidaritet med ett barn som inte finns annat än i deras minne, eller fantasi, samtidigt som livs levande barn stått utanför med sina högst konkreta behov - en sko som behöver knytas, en läxa som måste förhöras, en tand som håller på att lossna."
"Om man hela tiden har sitt eget inre förlorade barn för ögonen, kan det vara svårt att se de verkliga barn som man faktiskt har omkring sig. För att skriva behöver man, med Virginia Woolfs ord, ett eget rum. Men till det egna rummet hör en dörr som går att stänga. Och den har oftast hållits stängd.
Litteraturhistorien är full av dessa stängda dörrar, bakom vilka författare skriver i djup solidaritet med ett barn som inte finns annat än i deras minne, eller fantasi, samtidigt som livs levande barn stått utanför med sina högst konkreta behov - en sko som behöver knytas, en läxa som måste förhöras, en tand som håller på att lossna."
Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin
Pidä huolta äidistä (Please Look After Mom 2008) av Kyung-Sook Shin läste jag på finska med min finska bokcirkel Boken berättar om en mor som reser från den sydkoreanska landsbygden för att hälsa på sina barn i Seoul. I trängseln på tågstationen försvinner hon och familjen börja söka efter henna. De vuxna barnen rannsakar sin relation till sin mor. Hon har alltid varit väldigt självuppoffrande och inte tagit hand om sig själv. Bike berättar med olika familjemedlemmarnas perspektiv: den bortskämde äldste sonen, dottern vars karriär överskuggar allt annat och pappan som alltid tagit henne för given. Författaren Kyung-sook Shin kommer från en by i Sydkorea, lever i Seoul.
Moder har aldrig lärt sig läsa, barnen har bra utbildningar. Hon vill lära sig läsa för att kunna läsa sin dotters bok, som blivit översatt till blindskrift. Den berättar om resan i Peru. Moder har varit sträng och inte låtit dottern skriva med vänster hand. Moder har alltid gjort massa olika maträtter själv, konserverat, varit sparsam. Det nya och gamla möts.
Den mycket sparsamma låter dottern efter en marknadsdag önska något. Dottern vill köpa en bok, hon väljer Inhimillistä, aivan liian inhimillistä (Mänskligt, alltförmänskligt: en bok för fria andar 1878) av Nietzsche för det låter så trevligt. Moder väntar utanför, ger dottern pengar och betalar i bokaffären utan att pruta.
Moder har aldrig lärt sig läsa, barnen har bra utbildningar. Hon vill lära sig läsa för att kunna läsa sin dotters bok, som blivit översatt till blindskrift. Den berättar om resan i Peru. Moder har varit sträng och inte låtit dottern skriva med vänster hand. Moder har alltid gjort massa olika maträtter själv, konserverat, varit sparsam. Det nya och gamla möts.
Den mycket sparsamma låter dottern efter en marknadsdag önska något. Dottern vill köpa en bok, hon väljer Inhimillistä, aivan liian inhimillistä (Mänskligt, alltförmänskligt: en bok för fria andar 1878) av Nietzsche för det låter så trevligt. Moder väntar utanför, ger dottern pengar och betalar i bokaffären utan att pruta.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)



