Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

23 februari 2019

SAOB - akademiskt bokmärke

Svenska Akademiens ordbok, SAOB, volym 37
Boklysten, Klimakteriehäxan och BP har också bokmärken.

fem frågor - åldern är bara en siffra

 Frågorna hittade jag hos Elisa som fyller år och hos Boklysten.
.
1. På vilket sätt är du äldre än vad du är? Jag är långsammare, sönerna gör saker mycket snabbare, de är starkare. Jag hänger med barnbarnen ganska bra, men har inte samma ork.

 2. På vilket sätt är du yngre än vad du är? Kanske är jag ganska fördomsfri, tycker om att umgås med ungdomar, lyssna på olika sorters musik. Men jag klär mig som en rosa tant, vill inte se yngre ut. Dottern säger att jag är bättre på knäböj än många 30-åringar.
 3. När var senast du kände dig "gammal i gamet/gemet"? Jag kan fortfarande prata allt möjligt med olika åldrar, olika yrken, intressen, försöker hänga med. Jag ber gärna om hjälp med saker som jag inte kan, lär mig nytt hela tiden.

4. Vad har du insett mer ju äldre du blivit? Jag bryr mig mindre om vad andra tänker om mitt liv, mitt sätt att vara, eller mitt utseende.

5. Har du någon gång ljugit om din ålder? Minns inte, maken är yngre än jag, det var svårt ibland att komma in på ställen, jag såg ung ut.

22 februari 2019

Analfabeten av Agota Kristof

"Här måste jag nämna den store österrikiske författaren Thomas Bernhard, som aldrig upphört att kritisera och klandra - med hat och kärlek, men också med humor - sitt land, sin tid och samhället han levde i.
   Han dog den 12 februari 1989. Thomas Bernhard kommer hädanefter inte att skriva mer. Än värre: han har förbjudit all publicering av sina efterlämnade manuskript.
   Det var det sista "nejet" till samhället från den genialiske författare till boken med titeln Ja. Den står här framför mig på skrivbordet" (sid 29)
Analfabeten av Agota Kristof är en liten stor bok, handlar om hur hon lärde sig läsa i Ungern redan som fyraåring, hon berättar sagor för sina syskon, skriver dagbok på hemligt språk. Hon går i statlig internatskola, har inte ens råd att betala skomakaren, som lagat hennes enda par skor. Då kommer hon på att skriva och spela pjäser för sina kamrater som betalar villigt. De tvingas underkasta sig och lära sig ryska.

Hon är gift och har ett litet barn när hon flyr över gränsen till Schweiz, får arbete på fabrik. Hon saknar språket, känner sig som analfabet med franskan, börjar glömma ungerskan. Jag känner igen det för jag bytte språk ungefär i den åldern.

   "Efter fem år i  Schweiz kan jag tala, men inte läsa franska. Jag har blivit en analfabet igen. Jag som lärde mig läsa när jag var fyra år.
   Jag kan orden. Men när jag läser dem känner jag inte igen dem. Bokstäverna liknar ingenting. Ungerska är ett fonetiskt språk medan franska är raka motsatsen." (sid 50)
Även bernur har läst: HÄR.