Haggan - ingen kö på biblioteket i Göteborg

Tysnadskulturen som omedvetet, ansvarslöst vapen, en härskarteknik. Rebecca Solnit skriver i Män förklarar saker för mig: "Tystnad består, precis som Dantes helvete, av koncentriska kretsar. Först kommer de psykologiska hämningarna, självtvivlen, bortträngningarna, förvirringen och skammen som gör det svårt eller omöjligt att prata om saken, tillsammans med rädslan för straff eller utfrysning om man gör det."
 "Han, den starka, vackra, han kröp så småningom tillbaka in i äktenskapets snigelskal, där han lade sig på knäpptyst lurpass för att infånga ny, mindre besvärlig stimulans. Han var en hallucination, en villfarelse." (sid 29)

Haggan (2019) av Aase Berg berättar om Thelma och Victor som älskar varandra... är gifta men inte med varandra. Inte mycket idyll Berg beskriver, hon är slagfärdig, väcker många tankar, en hel del igenkänning. Många citat ur tv-intervjuer och bokreferenser om liknande ämnen. Många slående rubriker. Medberoende. Tystnadskulturen.

"Haggans sanning är gestaltad, inte bokstavlig. Jag anser det vara ett sätt att visa allmängiltiga fällor i stället för enskilda svinpälsar. Men det kan också kallas omedveten eftergift för tystnadskulturen. Kanske är jag också här inträngd i ett hörn. Det är inte för att vara snäll jag döljer mitt ansikte trots att jag hårdpropagerar för klarspråk. Det är för att förtydliga strukturerna." (sid 185)

bernur har också läst: HÄR.

molndikt av John Keats - omslag

Några blandade genrer i min bokhylla med fina moln.

Självklart finns det moln på brittiska reseguider.

Som bonus en dikt om moln (fotot är mitt). John Keats (1795-1821) är den engelska romantikens mest lästa diktare. Keats och kompisen Charles Armitage Brown anländer till Oban i Skottlands högländer och bestiger Storbritanniens högsta topp Ben Nevis (1344 m). Klättringen för den sjuklige Keats var tufft. Uppe på toppen är det moln och utsikten skymd, han skrev Sonnet. Written upon the Top of Ben Nevis:

Himmel finns det men inte lika lätt att hitta moln, veckans tema hos Boklysten som tror att det blir ett lätt tema.

Träd, kärlek och andra växter

"Denna övergång mellan att göra som man blivit tillsagd och att själv bestämma vad man ska göra uppträder vanligen halvvägs in i avhandlingsarbetet. Det är på många sätt det svåraste och mest skräckinjagande en student kan ge sig på, och oförmågan eller oviljan att göra det är en stor del av det som sorterar ut människor från forskarutbildningar." (sid 82)

Träd, kärlek och andra växter av Anne Hope Jahren är självbiografisk, berättar om hennes egen tysta norska familj, tiden i fars laboratorium, om träd, ojämlikhet i den manliga forskarvärlden. Hon har helt orimligt arbetstempo med ett par jobb nästan dygnet runt. Vännen Bill jobbar ibland ännu mer. En behöver inte vara växtintresserad med det underlättar och ger en extra dimension åt läsandet. Alla strapatser, maniskt letande efter lämpliga växter för forskning, ständig penningbrist och jagande av anslag från universitetet. Universitetslärare och professorer har så dålig lön, forskare har ibland ingenting, och det gäller att göra sitt namn känd. En väldigt speciell och annorlunda bok, en riktig bladvändare.

"När denna proteinkedja [DNA] är utredd från det täta trasslet inne i cellen är den nästan fem centimeter lång. Varenda cell i växten har minst en sådan härva, och forskarna har alltså uppställt den kemiska formeln för hela rasket. Jag tycker faktiskt inte om att tänka på det; det är för mycket data. Det överväldigar mig. En forskare antas känna sig överväldigad i början av sin karriär, inte mot slutet. Men ju mer jag vet, desto mer knäsvag blir jag under tyngden av all information." (sid 332)