Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

18 januari 2024

gratis nöjen när kassan tom 💷

Januari årets fattigaste längsta månad?! Gratis på biblioteket:
Spel är ju dyrt, man tröttnar, perfekt att låna på biblioteket!
Speciellt om barnbarn kommer på besök.
Låna filmer, olika genrer, går även att streama med bibliotekskort.
Man kan även ladda ner musik, romaner.
Ljudböcker för olika åldrar och olika genrer.
Många läsplatser och stort utbud av tidningar, på flera språk.
Trevligt leka spela, pyssla och läsa på barnavdelningen.

17 januari 2024

filmkanon - kulturfråga

Nya bra filmer hela tiden. Lukas Moodyssons Fucking Åmål är bra diskussionsunderlag. Även riktiga klassiker av August Strindberg och Selma Lagerlöf, läsa böckerna först. Fröken Julie passar att spela i klassen, funkar bra även i högstadiet.
Fröken Julie
av August Strindberg, långfilm från 1951 som fick Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes. Boken har allt; kärlek, spänning, sociala klyftor.
Herr Arnes penningar
(1904) av Selma Lagerlöf innehåller övernaturliga inslag, spänning, våld och mord, förbjuden kärlek. Gäller än idag.

Vilka svenska filmer tycker du borde ingå i en svensk kulturkanon? undrar: enligt O i veckans Kulturfråga.

Postmodernismen av Frida Beckman

Postmodernismen (2023) av Frida Beckman, som är professor och forskningsansvarig i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik.
På senare år har begreppet postmodernism blivit ett slagträ i debatten om allt från identitetspolitik och sanningsrelativism, skola, vård och vårdköer, konst och konspirationsteorier. Litteraturvetaren Frida Beckman reder ut missförstånden som omgärdar begreppet och menar att vi faktiskt har en del att lära av de postmoderna frågeställningarna? inte minst eftersom de förvarnade om, snarare än skapade, den tid vi lever i nu: Fritanke.

   "Postmodernism är uppenbarligen inte längre något obskyrt och teoretiskt som med lätt hand kan lämnas till de akademiska rummen utan något som måste uppmärksammas om inte aktivt motarbetas. Om man tänkte att det nu bara blivit ett hobbyord och att det värsta som kan hända är att Lena Andersson blir besviken på sin råbiff. Och litteraturvetaren Johan Lundberg i boken När postmodernismen kom till Sverige (2020), och postmodernismen får sedan bära skulden för Jean- Claude Arnaults maktposition i den svenska kultureliten och för Svenska Akademiens sönderfall i samband med metoo 2017."
  
   "Ett begrepp som potentiellt kan hjälpa oss att förstå något om vår värld inte används på ett felaktigt eller rent av polariserande vis. Som akademiker känner jag mig kallad att vårda och slå vakt om att vad som helst faktiskt inte kan betyda vad som helst. Inte ens postmodernismen. Visst kan och bör man se kritiskt på postmodernismen från olika perspektiv, men ska det bli en meningsfull diskussion är det ju helt klart en fördel om vi åtminstone försöker tala om samma sak.
    I och med begreppets återkomst under 2000-talet har alltså samtalen kring det i stor utsträckning förflyttats från de akademiska seminarierummen till den mer allmänna offentligheten. För många läsare har begreppet på så sätt av naturliga skäl kommit att betyda det som diverse skribenter tillskriver det, ofta i korta och pejorativa termer och sällan, av förklarliga skäl, med någon vidare kontextualisering eller fördjupning. Ofta flyter då begreppets olika dimensioner samman och förvirrar debatten."

Boken innehåller i slutet tjugo sidor noter och bokförslag, ambitiöst.
Alla som skrivit något om postmodernism får vara med i Beckmans bok:
Mikael van Reis läser internationella tidskrifter och hänger med i debatterna. Året efter tråkar van Reis stockhplmstidningarna för sin senfärdighet när det gäller fenomet postmodernism - "provinserna hade ju sina postmodermiserier i fjol" - och han tycker också att den massmediala uppmärksamhet som nu uppstått skapat en försåtlig situation i vilken "fenomenet finns ju mer man talar om det".